Bio: Till det som är vackert

Foton copyright (c) Ola Kjelbye
Trailern till Lisa Langseths film TILL DET SOM ÄR VACKERT är lite märklig. Förutom att den är kort, står det på en av dess textskyltar ”Hon har slutat med AVSUGNINGAR”. Öh? Vad är det för jävla mening att smälla upp i trailern? Redan där kände jag att det var något sunkigt över filmen.

TILL DET SOM ÄR VACKERT visades på Malmö Filmdagar, där jag valde bort den till förmån för annat. Därför hann jag läsa en del recensioner och positiva omdömen innan jag själv såg filmen igår. Det har även händats att 22-åriga Alicia Vikander är vår nya storstjärna.

Låt mig säga det med en gång: de som har hyllat Langseths fil och delat ut höga betyg har fel. Det här är ingen bra film. Det är en småklantigt berättad film full av trista klyschor och konstiga inslag.

Vikander spelar 20-åriga Katarina som har en alkoholiserad morsa, en svennig pojkvän, och bor i en av Göteborgs förorter (är det Backaplan man ser där i början?). Katarina går till en socialtant och filmen öppnar med att hon pratar om sitt liv, och inom en minut har hon sagt ”slapp i fittan” och ”knulla”, och en stund senare säger hon ”Jag har slutat suga kuk”. Hon har även gått ur Facebook. Eftersom filmen inleds med ”Canal+ och Göteborgs Symfoniker presenterar” känns denna öppning bisarr.

Kararina har upptäckt Mozart. Hon älskar klassisk musik. En dag smyger hon in på Göteborgs konserthus, där en kvinna tror att hon kommit för en anställningsintervju. Förvirrad säger Katarina att så är fallet, intervjuas, och får en provanställning som receptionist.

Kort därpå träffar hon Adam (Samuel Fröler), stjärndirigent och en väldigt självupptagen man. Men den 50-årige Adam fattar tycke för Katarina och de inleder ett sexuellt förhållande som varar några dagar. En ny värld öppnar sig för tösen, och hon introduceras för poesi och filosofi. Men självklart leder detta bara till elände i längden.
TILL DET SOM ÄR VACKERT är inget vacker film. Det är en sällsynt ful film, med grått, blaskigt foto och slarviga bildkompositioner. Sällan har Göteborg varit fulare. I eftertexterna står det att filmen är inspelad sommaren 2009 – vilket inte förklarar stora skyltar om julfirande på vissa byggnader.

Allting är sunkigt och Katarinas relation med Adam är sunkig. Samuel Fröler ser mest ut som en ful gubbe och han är rätt obehaglig. Det är svårt att se vad Katarina ser i honom, även om han tokar sig lite i början. Efter att han ditchat Katarina släpar han ändå in henne i konserthusets garderob för en snabb avsugning, se foto högst upp. För att understryka scenens sunkighet, slutar den med att Katarina reser sig upp, torkar av munnen och frågar ”Var det skönt?”. Efter en sexscen visar även Fröler pungen, medan Vikander hela tiden är noga med att skyla sig.

Dialogen är ofta otroligt krystad och onaturlig, i synnerhet när det ska diskuteras filosofer på ett ”vardagligt” sätt. Inte blir det bättre av att vissa skådespelarinsatser är undermåliga – fast det har kanske med den klumpiga, hopplösa dialogen att göra. Ibland låter det som BÄDDAT FÖR LUSTA – den första pornografiska långfilm som producerats i Göteborg, tillika den första långfilm i färg som gjorts i samma stad.

Men debuterande Alicia Vikander, då? Är hon en ny stjärna? Tja, hon är väldigt, väldigt söt och kan nog komma långt på sitt leende. Men just den här rollfiguren ser ut som tusen andra svenska rollfigurer. Dassig vardagsrealism, eländes elände, samma gamla vanliga. Hon klarar rollen bra, men det hade varit roligare att se henne göra något coolt och unikt.

Till det som är vackert kan väl få två dvärgar i betyg. Den andra går till Vikander. Men filmen känns mest meningslös och den är rätt jönsig, faktiskt. Varför ville Göteborgs Symfoniker bli inblandade i det här? Nästa gång jag är på Göteborgs konserthus och ser garderoben, kommer jag bara att tänka på Samuel Frölers dolme.