tisdag 12 oktober 2010

Bio: The Last Airbender

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sweden
Jag förstår inte varför folk världen över jämt och ständigt hackar på Uwe Boll och kallar honom världens sämste regissör. Boll är inget vidare, men hans filmer är inte sämre än många andra B-filmer och de är sällan tråkiga. Nej, världens sämste nu aktiva mainstreamregissör, är ju tveklöst klåparen M. Night Shyamalan!
Visst, jag tyckte väl att DET SJÄTTE SINNET var rätt bra när den kom, eller åtminstone intressant, men därefter gick det utför - och det rejält. Jag förstår inte varför stora filmbolag låter Shyamalan fortsätta göra filmer åt dem, eftersom i princip ingen alls tycker att de är bra. Shyamalan kan inte skriva vettig dialog, och allt i hans filmer känns sökt och lite pretto, det är genrefilmer i total avsaknad av nerv. THE VILLAGE är väl sämst hittills, skulle jag tro.
Det är nu några månader sedan THE LAST AIRBENDER hade premiär i USA, och genomsnittsbetyget filmen fick av den amerikanska kritikerkåren, är en stjärna. Sällan har en film blivit mer sågad. Dock har filmen trots detta spelat in en del pengar, så det ser ut som om den utlovade uppföljaren trots allt blir av.
Nu har jag sett THE LAST AIRBENDER, och herrejösses, det var ju ännu värre än jag förväntat mig. Precis allt de amerikanska kritikerna anmärkt på stämmer.
Nå - vad handlar den här filmen om? Tja, det vet jag inte riktigt. Filmen bygger på en tecknad TV-serie; AVATAR: DEN SISTE LUFTBÄNDAREN, som jag inte sett. Det är något om att det finns fyra kungadömen; Vatten, Luft, Eld och Jord. En person, en Avatar, är den som ser till att det råder fred - men Avataren försvann för hundra år sedan. Eldriket och dess formidabla eldbändare börjar kaxa sig. De är de onda i den här filmen. De goda bor i det iskalla, vintriga Vattenriket. En av töserna där är vattenbändare.
En dag hittar tösen och hennes bror något som häckar under isen. Upp ur en vak kliver en liten gosse med rakad skalle och märkliga tatueringar. Det är Aang, och minsann om han inte är Avataren - och den siste luftbändaren.
Då kommer de onda eldtyperna och försöker röva bort Aang. De ska ha honom till något. Men Aang smiter. Hjältarna hamnar hos en prinsessa. Månens själ är en fisk. Den onde eldprinsen är nog lite god ändå. En vattenkille får ihop det med prinsessan. Aang rider på ett stort djur som kan sväva. Aang bär på en pinne. Bovkungen ser ut som Napoleon.
För att vara en film där det händer en massa hela tiden, är THE LAST AIRBENDER remarkabelt händelsefattig. Och totalt förvirrad. Jag fattade ingenting. Allting var bara dumt, dumt, dumt. Vad innebär det att bända luft, vatten och eld? Jag såg framför mig hur en kille står och böjer osynlig luft mellan händerna. Men nej, de här figurerna viftar vilt med armar och ben; de utför något slags kata, och då trollar de som rena Mandrake. De kan bygga isväggar och skjuta eldstrålar och grejor. Jävla fusk. Jag trodde att de här skulle ägna sig åt traditionell kampsport. Springa på väggarna kan de också. Det är ett farligt rännande.
Filmen påstår att den är i 3D, men tror du att du verkligen ska få 3D, lär du bli gruvligt besviken - det enda som är i state of the art 3D, är förtexterna. Det här är nämligen en 2D-film som, liksom CLASH OF THE TITANS, konverterats till 3D, och det här är helt klart det sämsta konverteringsjobbet hittills. 3D:n är i princip obefintlig. Det enda som händer, är att bilden blir alldeles för mörk när man har 3D-glasögonen på sig, ibland är det svårt att se vad som sker. Tar man av brillorna, konstaterar man att bilden bara är aningen oskarp, och att färgerna är mycket klarare och mer behagliga. Det här är ingen tredefilm - det är en tradefilm!
Det har även klagats på att de unga skådespelarna är under all kritik, och jodå, det stämmer - de är skitdåliga. Kassa skådisar som brottas med usel dialog i en förvirrad film, det är ingen höjdarkombination.
Frågan är vilka som kommer att uppskatta den här filmen i Sverige. De som följer TV-serien, kanske. Men THE LAST AIRBENDER är alldeles för tråkig - direkt sövande - för både vuxna och barn.
Det vore bra om det här verkligen är den siste luftbändaren.
...Men innan jag slutar måste jag förstås nämna filmens höjdpunkt. Det är ett inslag som är så bisarrt att man inte vet vad man kan tro. Det är när prinsessan introduceras för första gången och man ser henne bakifrån. Hennes hår är uppsatt på ett sätt som gör att hon ser ut som... Som... Jamen, herrejävlar, någon i inspelningsteamet eller filmklipparen eller vem som helst, borde väl ha sett att hon ser ut som en väldigt naturtrogen jättekuk?!
 





(Biopremiär 15/10)

Prinsessan som gav kuken ett ansikte

4 kommentarer:

Åke Forsmark sa...

Jag kan inte påminna mej att jag någonsin läst meningen "prinsessan som jag kuken ett ansikte" i en filmrecension tidigare. Men det värsta är att jag tycker att jag har sett något snarlikt tidigare. Nån fransk SF-serie kanske ...

Pidde Andersson sa...

Jag minns att när jag 1980 såg en annons i Fantomen för Seriefrämjandet och via den beställde deras gratis informationspaket, fick jag ett nummer av Bild & Bubbla från 1989 med franska vuxenserier som tema. Där fanns ett par rutor av Gotlib i vilka ett bråkande par förvandlas till könsorgan.
...Sedan gjorde jag och Mikael Tomasic några avsnitt av serien Mike Drill, tror den gick i de två nummer av Bad Taste Magazine som kom ut. Mike Drill klär ut sig till en jättekuk och infiltrerar en dvärgporrfilmsinspelning.
I favoritfilmen CALIGULA finns en statist med penisformad mössa.

Åke Forsmark sa...

JA! Gotlibgrejen var det! Vilken obskyr referens i en film!

Pidde Andersson sa...

Märkligt att jag drog fram just Gotlibgrejen...

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx