måndag 20 september 2010

DVD: Shuttle

SHUTTLE (Universal)
Åh, fy satan, vad den här var tradig. Efter drygt 40 minuter började jag undra om det inte skulle ta slut någon gång, och kollade speltiden. Herregud, den skulle hålla på ungefär en timme till! Alltså, vem fan gör sådana här små skräckfilmer och låter dem vara i 102 minuter? Den här typen av skräckfilm ska inte passera 90 minuter. 80 minuter är lagom, annars blir det segt och trist. Det är bara storfilmer med storstjärnor som kan ånga på längre.
SHUTTLE. Hade jag gjort filmen hade den fått heta DAS BUS. (Det heter kanske der Bus eller die Bus, men då blir det ju inte roligt) Den "smutsiga" omslagsbilden på DVD:n fick mig att associera till tortyrporr. Jahapp, tänkte jag, nu har vi en tosing som driver amatörklinik ombord på en gammal buss. Plockar upp intet ont anande passagerare och går lös på dem med såg och sax.
Men icke. Edward Anderson har stått för både manus och regi, och hans film handlar om två tösabitar; Jules och Mel (Cameron Goodman och Peyton List) som just återvänt från en solsemester. På den regniga flygplatsen försöker två unga killar stöta på dem, men det går inte så bra. Töserna rusar ut för att ta bussen till stan, men de tycker att den är för dyr. Då kommer plötsligt en mindre shuttlebuss rullande. Den körs av en märklig och vresig namnlös man (Tony Curran) och han erbjuder att köra tjejerna hem till halva priset. De tvekar men går till slut med på det, för annars hade det ju inte blivit någon film. De två unga killarna får också hänga med.
Det är mitt i natten och det står omedelbart klart att det är något konstigt med transporten. Föraren kör på märkliga vägar i stans sämre kvarter och plötsligt låtsas han få punktering. När den ene killen försöker fixa däcket, ser föraren till att killens fingrar råkar klippas av! Jepp, här visar sig föraren vara en tosing. Han är först ute efter passagerarnas pengar och smycken. Men efter ett tag går det upp för töserna att han även är ute efter något annat.
Det är möjligt att SHUTTLE hade kunnat bli en rätt bra och intensiv thriller i någon annans händer och med en tjugo minuter kortare speltid. Men Anderson själv lyckades definitivt inte. Det känns som om precis varje scen varar för länge och som om scenerna upprepas. Allting pågår två, tre varv för mycket. Det blir vansinnigt segt. Inte heller bryr jag mig om rollfigurerna. Det blir aldrig spännande.
Nähä, men blir det snaskigt, då? Är det mycket blod och grejor? Nej, det kan jag inte påstå. Visst förekommer det, men man hinner somna mellan dessa scener. Själv satt jag ofta och tänkte på annat.
Skådisarna får väl anses helt okej, vilket även gäller produktionen som helhet. Det är bara det att filmen är ointressant, tråkig och dum. Flera gånger undrade jag varför fyra människor inte kunde övermanna en ensam buseman - som dessutom kör buss. Visst, han har en picka, men han måste ju hålla i ratten också. Anderson försöker emellanåt göra sin film bisarr med fångar i hundkoppel och grejor, men inte fick det mig mer intresserad.    
 

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx