onsdag 4 augusti 2010

Bio: Predators

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
Diskussionen efter pressvingen av PREDATORS handlade till stor del om filmens åldersgräns på bio i Sverige. I USA försågs den med en R-rating; det vill säga från 17 år. Men ett par av mina kollegor hävdade att filmen har fått en elvaårsgräns i Sverige. Efter att ha sett filmen tyckte jag att det lät fullkomligt osannolikt, men efter en snabb koll på nätet konstaterar jag att, jodå, det stämmer - PREDATORS är från elva år, med motiveringen att våldet är "orealistiskt".*
Hade den här filmen kommit på 1980-talet hade den blivit hårt censurklippt, kanske rentav totalförbjuden. Ni kommer väl ihåg hur det såg ut när ROVDJURET, första filmen i serien, hade svensk premiär 1987. Eller rättare sagt: hur det inte såg ut. Statens Biografbyrå hade varit inne och saxat hejvilt i John McTiernans moderna klassiker - man hade till och med kortat scenen där Arnold Schwarzenegger och hans mannar skjuter besinningslöst på träd och buskar ("COOOOOONTAAAACT!!!"). Resultatet var förstås en hoppig film där man ibland inte såg när huvudpersonerna strök med.
Till saken hör att PREDATORS är en mycket - mycket - blodigare film än ROVDJURET. Folk får ryggraden utsliten, exploderar, spetsas, skjuts - allt på sätt där blod och inälvor sprutar åt alla håll. Dessutom innehåller filmen grovt språk, vilket bara det ser till att åldersgränsen blir R i USA. I Sverige kan en sjuåring se filmen i vuxens sällskap. Jag är väl den siste som skulle propagera för censur och åldersgränser, men man måste betänka att föräldrar i allmänhet är dumma i huvudet och mycket väl kan släpa med sig lilla Lisa på PREDATORS, i tron att det är en vanlig äventyrsfilm. Och så börjar lilla Lisa att gråta och föräldrarna blir upprörda och anklagar biografen och filmbranschen, och inte sig själva.
ROVDJUR-
ET är förstås en av mina favorit-
filmer. Fattas bara. Rovdjuret själv är det coolaste rymd-
monstret (Alien får ursäkta) och den första filmen är full av fantastiska scener och repliker ("I ain't got time to bleed!"). Och så är ju skådespelaruppställningen enastående i filmen. För att inte tala om Alan Silvestris filmmusik!
ROVDJURET 2 tyckte jag var skitbra när den kom, men senaste jag såg den tyckte jag inte att den var något vidare. Danny Glover jagar utomjordingar i Los Angeles.
De två ALIEN VS PREDATOR-filmerna lämnar vi därhän, de hör inte till serien och rent allmänt passar de inte in.
Jag hade rätt högt ställda förväntningar på PREDATORS; den tredje filmen i den egentliga serien. Nimród Antal regisserade - honom skrev jag om alldeles nyligen i min recension av ARMORED. Robert Rodriguez producerade och jobbade på manuset.
Adrien Brody är legosoldaten Royce, som vaknar upp - i fritt fall på väg ner mot en djungel. Av allt att döma har han drogats och slängts ut från ett flygplan. En fallskärm vecklas ut i sista sekunden och han överlever fallet. Väl nere på marken stöter han på ytterligare en grupp människor som också vaknat upp med en fallskärm på ryggen. Det sista de minns är ett starkt ljusscen, och därefter är de ute på en ofrivillig flygtur.
De övriga är den israeliska soldaten Isabelle (Alice Braga), läkaren Edwin (Topher Grace), yakuzamedlemmen Hanzo (Louis Osawa Chanchien), gangstern Chuchillo (Danny Trejo) och några till - samt en afrikansk kille som spelas av en som heter Mahershalalhashbaz Ali. Mahershalalhashbaz Ali är tammefan det sämsta filmtjärnenamnet någonsin. "Mahershalalhashbaz Ali! Kom in och ät!"
Snart upptäcker de att de inte alls är kvar på Jorden - de har dumpats på en främmande planet. Och nej, de är inte ensamma där. I så fall hade filmen inte hetat PREDATORS, utan ENSAMMA. Först springer de på vad som ser ut som ett läger. Där hänger det flådda människolik från träden. Där hittar de även en levande predator fastbunden vid en pelare. Han hade väl blivit gramse med sina predatorvänner.
...Och så dyker då de utomjordiska nöjesjägarna upp och börjar ta kål på huvudpersonerna så att blodet sprutar. Efter ett tag springer de även på Laurence Fishburne, som har häckat på planeten i en massa år, byggt sig ett litet underjordiskt hem, och blivit lite tosig i huvet på kuppen.
Mina förväntningar på Antals film kom allt på skam. PREDATOR är långtifrån en helt igenom lyckad film - eller ens halvt igenom. Filmen är nämligen alldeles för tråkig.
Ett av de största problemen med filmen är att rollfigur-
erna är alldeles för osympat-
iska. Det är väl egentligen bara tjejen som har lite medmänskliga drag. De övriga är hjärtlösa soldater, straffångar som sitter på death row, gangstrar och psykopater. Varför ska jag sitta och hålla tummarna för att de ska överleva? Om detta vore en DEATH WISH-film, hade rovdjuren fungerat som Charles Bronson! Till och med Adrien Brodys "hjälte" är ett kräk.
Större delen av filmen består av att huvudpersonerna promenerar i grönskan. Det är ungefär som SAGAN OM RINGEN-trilogin; folk går och går och går, och det händer ingenting. I PREDATORS känns det som om de marscherar på stället.
Filmmakarna har även fått för sig att göra något slags drama av det här. Filmens dramatiska partier når klimax när de allihop sitter hemma hos Fishburne och diskuterar sina liv och sin situation. En scen som håller på i en evighet.
PREDATORS är ett missed opportunity. Allting pekar på att det här skulle kunna ha blivit en riktigt bra film - men man har slarvat med manuset. Det hade behövts ytterligare en genomkörare eller två.
Men visst finns här mycket positivt. Det här är en väldigt snygg film. Make-up, dräkter och effekter är utmärkta. Splattervåldet - som borde betinga 15-årsgräns - är fläskigt. Skådespelarna är bra. Bäst av allt är att kompositören John Debney återanvänt Alan Silvestris originalscore. Stanna kvar under eftertexterna för en väldigt tuff version av ledmotivet!
När det gäller betyg på filmen svajade jag betänkligt efter pressvisningen. Det gjorde även flera av mina kollegor. För jag satt till stor del och kände att det här inte kan få mer än en tvåa i betyg. Det är för trist och osympatiskt. Men samtidigt är PREDATORS lite för ... bra för att bara få en tvåa. Så därför höjer jag ett snäpp. Men den här trean är väldigt svag. Lika svag som trean jag gav till ARMORED.
Jag har ingen aning om hur den unga, svenska biopubliken kommer att ta emot PREDATORS. Antingen tycker de att den är skittuff - eller så avfärdar de den som overklig.





(Biopremiär 6/8)

* Från biografbyråns hemsida: "Framställningen innehåller åtskilliga inslag av skottlossning, grovt våld och hotfull stämning. Dock kan filmens ickerealistiska karaktär och avsaknad av trovärdiga personer att identifiera sig med betraktas som en förmildrande omständighet. Framställningen bedöms därför innebära risk för psykisk skada hos barn under 11 år." Så - varför ville byrån barnförbjuda de betydligt mer barnvänliga TWILIGHT-filmerna?

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx