fredag 4 juni 2010

Bio: Streetdance 3D

Foton copyright © Scanbox Entertainment
STREETDANCE 3D ska tydligen vara den första dansfilmen i 3D. Dessutom är filmen brittisk, och jag gissar att det inte finns alltför många brittiska 3D-filmer.
Detta epos handlar om unga Carly (Nichola Burley) som är med i sin pojkvän Jays streetdancegrupp Jay 2 0. De siktar på att vinna engelska mästerskapen i streetdance och få åka till Amerika, men då tycker plötsligt Jay att han och Carly ska ta en time out i förhållandet och han lämnar sin grupp.
Carly måste starta sin egen grupp, men vojne, vojne, hur ska det gå till? Hon är ju bara en vit, blond tjej från norra England (med lustig dialekt, förstås), medan alla de som är bra är coola, svarta londonbor. Hon vågar inte ansvara för gruppen och dessutom har de ingen lokal att repa i. "Vi har ju ingen lokal!"
För att försörja sig jobbar Carly i en smörgåsaffär. En dag levererar hon mackor till den tjusiga balettskolan, och där jobbar den vänliga Helena (Charlotte Rampling, minsann, och hon behåller för en gångs skull kläderna på) som tycker att baletteleverna behöver lite mer jävlar anamma, så hon får en idé. Om Helenas balettelever får vara med i Carlys streetdancegrupp, får de använda en sal i balettskolan att träna i. Självklart tackar Carly ja.
De klassiska dansarna, i synnerhet balle-
rinorna, är stroppiga, bort-
skämda överklassungar som inte vill veta av packet i gympadojor och alldeles för stora kepsar. Jag tänker förstås att oj, gissa om de kommer att vara bästa vänner på slutet, och så tänker jag oj, de kommer nog att snickra ihop en show som kombinerar streetdance med klassisk balett.
Tja, och så tränar de och dansar en väldig massa, och den blonde balettkillen som liknar Flamman i Fantastiska Fyran fattar tycke för Carly - kan han månne ersätta Jay som pojkvän? Den stora tävlingen kommer allt närmare. Kommer Carlys nya grupp Breaking Pointe att vinna? Kommer de ens att hinna till tävlingen?
Manuset till STREETDANCE 3D känns som hämtat från 1940-talet. Det är som om författaren Jane English hittat ett kvarglömt manus. Det enda som saknas är att Mickey Rooney och Judy Garland störtar in och tjoar "Jag vet! Vi sätter upp en show på bakgården för att samla in pengar till en ny lokal!". Handlingen är väldigt basic, den går från A till Ö med alla de nödvändiga klichéerna, rollfigurerna är tydliga och replikerna ofta väldigt övertydliga och ibland kombinerade med överspel, modell Ballerinorna sätter näsan i vädret när coola gänget från gatan stövlar in. Här finns inte en enda överraskning.
...Men det behövs inte heller i en sådan här film. Nu tillhör jag absolut inte mål-
gruppen. Jag är en vuxen karl som inte intresserar mig för streetdance och absolut inte för musiken som spelas i filmen. Men who am I fooling? STREETDANCE 3D går bara ut på att visa så myckert dans som möjligt. Jag ser ju själv kung fu-filmer med tunn handling bara för att få se en massa fajting. Slasherfilmer är ett bättre exempel: idiotisk, tunn handling och endimensionella rollfigurer i filmer som bara går ut på att visa upp en massa slakt. Så jag ska inte komma här och klaga på en film som verkligen gör sitt jobb.
Den här filmen riktar sig till tonåringar och främst tonårstjejer, gissar jag, och tonårstjejer som gillar dans och musik kan säkerligen tycka att det här är en av årets bästa filmer. Folk hoppar och studsar och stretar och har sig mest hela tiden, ofta i formationer - de ska vara "spontana", men brister förstås ut i nummer med väldigt avancerad, inövad koreografi.
Street-
dansarnas attityt är rätt irrite-
rande; de är lite småfå-
niga, och killar i balett-
trikåer är minsann inte vackert. Däremot gillade jag ballerinorna, där pratar vi galanta damer. Fast unga sådana. I synnerhet den bitchigaste av dem; Chloe som spelas av en som heter Sianad Gregory och ser ut ungefär som en ung Nia Peeples.
Filmen innehåller en oväntad foodfight som är fullkomligt gigantisk och jag uppskattar att det klassiska musikstycke som oftast förekommer är ur Prokofievs ROMEO OCH JULIA - samma stycke som ofta dånar i CALIGULA.
Men 3D:n, då? Jodå, den är väl helt okej. Det var väldigt fräckt att få se BBC:s logga i 3D! Och STREETDANCE bjuder på något jag aldrig sett tidigare: folk som dansar i bullet time - i 3D. Ni vet; bilden fryses och kameran åker runt personerna, som i MATRIX. Det ser häftigt ut.
Nyinspelningen av FAME som kom förra året var ju riktigt misslyckad och blev ingen större framgång.
Den här filmen må vara rudimentär, men STREETDANCE 3D är allt det som FAME från 2009 inte var.
Nu väntar jag på JENKA 3D och framför allt på GAMMELSNOA 3D.



(Biopremiär 11/6)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar