måndag 14 juni 2010

Bio: Killers

Stillbildsfoto: Melissa Moseley (U.S.A.) & Magali Bragard (France) ©2009 LAKESHORE ENTERTAINMENT GROUP, LLC. ALL RIGHTS RESERVED.
Förtexterna till Robert Luketics KILLERS får mig att tänka på SNOBBAR SOM JOBBAR. Det är sportbilar, det är franska Rivieran, det är splitscreen. Tyvärr saknas cool musik av John Barry. Men ändå.
Ashton Kutcher är Spencer Aimes, mördare i amerikanska statens tjänst och på uppdrag i Nice. Nice är också staden dit Jen Kornfeldt (Katherine Heigl) reser på semester tillsammans med sina föräldrar (Tom Selleck och Catherine O'Hara). Jen, som just har dumpats av sin pojkvän, springer på Spencer, de blir förälskade (i varandra, alltså) - och tre år senare är de lyckligt gifta.
Det är bara det att Spencer har aldrig berättat för Jen att han egentligen är en hemlig agent. Okej, han var en agent; han lade av när han fick ihop det med Jen. Slut.
Nej, nu ljuger jag! Jösses, vilket sketet pisslut det hade varit om filmen slutat så, eller hur? Nej, vad som händer är att Jen råkar få veta allt om sin makes förflutna på ett ganska våldsamt sätt. Av någon anledning finns det plötsligt ett pris på Spencers huvud - och flera av de människor i grannskapet de lärt känna de senaste åren visar sig vara infiltrerade lönnmördare som alla vill komma åt multimiljondollarpriset.
Så nu måste Jen och Spencer fly för glatta livet, alternativt ta kål på mördarna, i en lång serie komiska actionsekvenser.
KILLERS har alla de rätta ingredienserna för att vara en riktigt rolig actionkomedi. Synd bara att, tja, att den inte är speciellt rolig.
Jag gillar verkligen Katherine Heigl. Hon är attraktiv och hon är rolig - och den kombinationen tycker jag är oerhört sexig. Hennes rollfigur Jen är attraktiv, älskvärd och rolig - jag skulle bli kär i henne om jag träffade på henne. Catherine O'Hara är otroligt rolig som Jens morsa, som aldrig säger nej till ett glas spånken. Tom Selleck har blivit märkbart gammal och det slog mig att han, öh, liknar ... Hitler?! En äldre, smått överviktig och plöfsig Hitler, förstås, och med större, snyggare mustasch. Men vad ska jag säga, det är ju Tom Selleck, i jösse namn, och Tom Selleck regerar vad han än gör.
Jag har aldrig riktigt gillat Ashton Kutcher. Visst, han kan vara rolig, men jag gillar inte hans tösedrengsutseende. Han är ofta irriterande i irriterande filmer. När jag tänker efter är hans bästa film troligen DUDE, WHERE'S MY CAR? - synd att de aldrig gjorde uppföljaren, eftersom den skulle få världens bästa filmtitel någonsin: SERIOUSLY, DUDE - WHERE'S MY CAR?.
Kutcher är fel kille för rollen som agent åt regeringen, mördande Förenta Nationernas fiender. Han är för ung, han ser för pojkaktig ut, han är för mesig. Föreställ er någon som George Clooney i rollen, då hade det här kunnat bli en riktigt bra thrillerkomedi.
Scenerna i Nice i början är mycket bättre än resten av filmen. De är inspelade på plats - och franska Rivieran är förstås underskön. Familjen Kornfeldt bor på Hotel du Cap, det superexklusiva, vansinnigt svindyra hotell på vilket superstjärnorna bor under filmfestivalen i Cannes. Där åt jag förresten en gång den vidrigaste macka jag någonsin stoppat i mig. En bulle med lax och apelsinmarmelad. Mitt eget misstag. Fråga inte.
Men så fort de tar sig från Nice till Georgia, USA, skiftar berättelsen från romantisk komedi till actionkomedi, och av någon anledning fungerar det inte riktigt. Visst, jag skrattade till här och var, men inte mer. Historiens beståndsdelar passar inte riktigt ihop, det hela är alldeles för ologiskt och det förklaras aldrig riktigt varför allt sker, det glöms bort bland alla bilkrascher, smockor och pangande.
Men vet ni vad jag nu verkligen skulle vilja se? En romantisk komedi som helt och hållet utspelar sig på Rivieran - och med Katherine Heigl i huvudrollen!






(Biopremiär 16/6)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2008-2019