tisdag 2 februari 2010

Bio: An Education

Foton copyright © 2009 Nordisk Film
Strax innan filmen började rulla på pressvisningen, viskade en kollega "Vet du vad det är vi ska se nu?" och det slog mig att jag inte hade den blekaste aning. Jag hade glömt titeln! Jag hade glömt vad den skulle handla om, trots att jag läst pressinbjudan ett par gånger. Detta berodde nog på att jag av någon anledning inte hört talas om filmen tidigare. Märkligt, eftersom jag förstås borde ha gjort det.
AN EDUCATION är en brittisk film - från BBC Films, till och med - av danskan Lone Scherfig, som tidigare bland annat gjort
ITALIENSKA FÖR NYBÖRJARE. Filmen bygger på en bok av Lynn Barber, och filmmanuset är faktiskt skrivet av Nick Hornby.
Filmen började - och jag slukades upp från första scenen.
Det är 1961 och sexton-
åriga Jenny (Carey Mulligan) går i en ganska sträng flickskola. Hon är klassens ljus, extremt intelligent, spelar cello och siktar på att komma in på Oxford, något hennes far Alfred Molina tycker är viktigast av allt här i världen.
När Jenny en eftermiddag ska hem efter avslutade cellolektioner, spöregnar det. När hon väntar på bussen stannar en sportbil framför henne. I den sitter den betydligt äldre David (Peter Sarsgaard), som erbjuder lift hem - om hon inte vågar åka med en okänd man, kan han åtminstone köra cellon så att inte den skadas. Jenny fascineras av playboyen David, som är intelligent, konstintresserad och tydligen har gott om pengar. Och David har förstås fattat tycke för den egentligen alldeles för unga Jenny (här kan jag skjuta in att Mulligan egentligen är betydligt äldre än 16, hon blir 25 i år, medan Sarsgaard blir 39).
Jenny och David börjar umgås; han introducerar henne för det ljuva livet och för sina vänner Danny och Helen; den sistnämnda en härligt puckad blondin. De tittar på- och köper konst, de dinerar på nattklubbar, och snart är Jenny och David mer än kompisar, de har blivit kära i varandra. David är väloljad i käften och lyckas få Jennys föräldrar, i synnerhet den oerhört strikte farsan, att bli med på noterna - de fattar också tycke för den charmige David.
Dock blir det problem på skol-
fronten. Jenny hänger inte längre med på lekti-
onerna och rektorn Emma Thompson höjer ett varningens finger för umgänget med denne äldre man.
...Och självklart är allt inte riktigt som det ska när det gäller David...
Jag blev alldeles tagen av AN EDUCATION. Från att inte ha vetat vad jag skulle få se, till att jag älskar den på hundra minuter. För det gör jag - jag föll pladask för Scherfigs film. Mer eller mindre förbehållslöst. När vi efter filmen stod några vänner och diskuterade vad vi just hade sett, kunde vi faktiskt inte koma på några brister alls. Tvärtom, vi bara räknade upp detaljer vi gillade. Jag tyckte ju mycket, mycket om UP IN THE AIR, men den saggade en aning under andra halvan. AN EDUCATION höll mig i sitt grepp från början till slut genom att vara gripande, komisk och romantisk och allt möjligt; det är ett fulländat drama.
Allra bäst är Alfred Molina - han är fullkom-
ligt strålande som den princip-
faste fadern; en stofil enligt Jenny. Hans repliker och gestaltning genomsyras av en mild, oemotståndlig humor. Emma Thompsons roll är mycket liten, men hennes rektor - som påminner om Margaret Thatcher - är också gjord med den där fingertoppskänslan som ger gravallvaret en lätt humoristisk touch.
Bondbruden Rosamund Pyke är den korkade Helen, som fäller obetalbara repliker, och även Olivia Williams som lärarinnan miss Stubbs måste nämnas, ett lite rörande porträtt.
Peter Sarsgaard går filmen igenom med ett vad jag tycker obehagligt, snett leende - han ser ut som Ewan McGregors illasinnade bror. Jag kan förstå att Jenny faller för killen, men samtidigt gör det där leendet att det är uppenbart att det finns något bakom fasaden. Men självklart är han bra och passar rollen perfekt. Och Carey Mulligan är perfekt som Jenny. Liksom alla andra i filmen är hon en exemplarisk skådis, men utseendemässigt lyckas hon pendla mellan oskyldig skolflicka och en något äldre och alltmer erfaren brud av AudreyHepburn-typ som rör sig bland det vackra folket. Hennes utbildning består av det bästa av två världar.
Det förekommer ett flertal bra miljöer i AN EDUCATION; vi har ett typiskt engelskt medelklasshem, vi har det vackra folkets lyxvåningar, konstauktioner, landsbygd, och till och med några scener från ett Paris som visar sig från sin mest franska sida. De besöker en nattklubb som är precis så som jag vill att alla nattklubbar ska vara, komplett med ett litet band med glamorös sångerska. Många enskilda scener är enastående; redan i början blir jag på gott humor när Jenny bjudit hem en ung kille på te och Molina ska godkänna honom - och senare dyker det upp en kul scen involverande Mulligan, Sarsgaard och en banan. David röker cigarretter av märket Bachelor.
När jag efter pressvis-
ningen kollade mina mail, hade Oscars-
nomine-
ringarna trillat in - och jag är inte förvånad över att AN EDUCATION nominerats till både Bästa Film och Bästa Manus Efter Förlaga. Minsann om inte Carey Mulligan är nominerad till Bästa Skådespelerska. Däremot förvånas jag över att Alfred Molina inte nominerats för bästa biroll. Nu tycker jag förvisso att INGLOURIOUS BASTARDS ska tilldelas Oscarn, men om Tarantino inte får den - ge den till Lone och hennes film!
Som ni vet är jag väldigt sparsam när jag delar ut höga betyg. Jag gödslar med ettor och tvåor, treor ger jag väl till hyfsat många, medan jag är återhållsam vad gäller fyror. Förra året utdelade jag bara högsta betyg två gånger; till GRAN TORINO och till INGLOURIOUS BASTARDS.
...Men i fallet AN EDUCATION tvekar jag inte. Det här är en fullkomligt underbar och fulländad film. Jag älskar den. Självklart ska den ha högsta betyg. Och hör sen!




(Biopremiär 5/2)

2 kommentarer:

Repoman sa...

Mmm, det är ju det bästa som finns... Filmer man aldrig hört talas om som råkar vara hur bra som helst!
Det hände mig första gången med Boondock Saints...

Pidde Andersson sa...

För en massa år sedan skulle jag se en vampyrfilm med Asia Argento på marknaden i Cannes. Jag hade inte läst programmet alltför noga. De visade en trailer för filmen fem gånger i rad. Därefter kom det in helt ny publik. Efter en kort paus började en långfilm - en RYSK långfilm. Det blev smockfullt i salongen, jag kunde inte komma ut, så jag satt kvar - trots att jag absolut inte ville se en rysk film som började med bilder på ... traktorer. Det visade sig dock vara en jätterolig, underbar liten film, som jag fortfarande inte vet vad den heter.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2008-2019