torsdag 31 december 2009

Se på fan! En döing till!

2009: året då alla dog.
Zelda Rubinstein; den lillsa tanten från POLTERGEIST mm, han sätta tofflorna hon också. RIP.

http://www.examiner.com/x-2232-Fresno-TVMovieDVD-Examiner~y2009m12d30-Poltergeist-actress-near-death (Hon dog efter att artikeln publicerats)

onsdag 30 december 2009

Förhoppningsvis årets sista dödsfallsrapport...!

Från Fangiorias redaktör Tony Timpone:

Dear Friends,It's with heavy heart that I tell you that our friend, Chas. Balun, has passed away after a long battle with cancer. Details can be found here: http://www.fangoria.com/home/news/15-rip/4872-rip-chas-balun-1948-2009.htmlYou can send your condolences to his widow, Pat Petric, here:pat.petric@yahoo.comor here:8452 CarnegieWestminster, CA 92683Chas. was a great writer, friend and good human being. He will truly be missed. If you can forward this sad news to any of Chas.' colleagues, Pat would appreciate it. Thank you.Tony

Chas Balun... Mannen son Charlie Sheen trodde sålde snuff!

Facit: Bioåret 2009!

Så där! Nu har jag skrivit årets sista recension av en biopremiär. Förvisso av en film som har premiär först i januari, men ändå.
Därmed är det dags att sammanfatta året - och jag tänkte vara alldeles extra överambitiös, faktiskt. Nedan listar jag samtliga biopremiärer jag recenserat under 2009! Okej, en handfull filmer som har premiär först nästa vecka kom också med, men jag skrev om dem i år...
Jag har ägnat en dryg vecka att att pussla ihop den här sammanställningen, prydligt ordnad efter det betyg filmerna har fått. Ibland blev jag överraskad själv. Här finns en del filmer jag inte minns vad det var för något. Här finns en del betyg som känns väl generösa, jag måste ha varit oerhört snäll när skrivit dem.
Tyvärr hör det till saken att en hel del filmer inte haft premiär i Malmö. Som till exempel THE HURT LOCKER, vilken många anser vara årets bästa film. Jag har inte sett den. Eller THE INFORMANT. Eller SAW VI, för den delen...
I vanliga fall brukar jag nöja mig med att bara lista de filmer jag tyckte var årets bästa. Tja, förutom de två jag gav högsta betyg (Oj! Till skillnad från till exempel Sydsvenskan, delade jag bara ut två femmor!), vet jag inte riktigt vilka av fyrorna jag ska sålla ut. DRAG ME TO HELL, kanske. UPP och A SERIOUS MAN. Självklart CORALINE, THE WRESTLER och WATCHMEN. Jepp, dessa är årets bästa. Och jag får det till 153 recenserade filmer!
Notera hur otroligt många filmer jag försett med betygen två och ett! Och bland dessa finns en hel del kritikerrosade filmer.
Okej, här har ni så listan:





Inglourious Basterds
Quentin Tarantinos krigsdrama är tveklöst årets bästa film - det finns liksom ingen konkurrens. Det här kommer att bli filmhistoria. Och det lustiga är att jag dömt ut Tarantino flera gånger de senaste femton åren och kallat honom en föredetting och annat. Och varje gång har han drämt till med KILL BILL VOL. 1 och nu den här. INGLOURIOUS BASTERDS innehåller bättre dialog och smartare manus än övriga filmer 2009.

Gran Torino
Jag var lyrisk efter att ha sett Clint Eastwood i vad som påstås vara hans sista filmroll. Till min stora förvåning upptäckte jag att långtifrån alla var lyriska. Jag gissar att det beror på att det fortfarande finns alldeles för många mystomtar i kritikerkåren som på fullt allvar fortfarande anser Dirty Harry vara fascistoid, folk som inte växte upp med att tycka att Clintan var tuffast av tuffa. Folk som tycker synd om brottslingar. Och då fattar man nog inte hur coolt det är när Eastwood sammanfattar sin karriär i GRAN TORINO.






Sherlock Holmes
Guy Ritchie blandar hejvild bland olika äventyrsgenrer, och lyckas tack vare detta - och lysande foto, miljöer och berättande - skapa vinterns stora actionäventyr på bio. Till skillnad från James Cameron...

A Serious Man
Bröderna Coen visar ånyo var skåpet ska stå i denna udda, judiska film.

En julsaga
Visst är filmen för otäck för barn och figurerna lite för groteska, men i övrigt är detta en makalöst stämningsfull 3D-saga.

(500) Days of Summer
Jag kan omöjligt förstå varför inte alla föll pladask för denna roliga kärlelshistoria med en oemotståndlig Zooey Deschanel.

Zombieland
Okej. Jag var nog lite för snäll som gav den här en fyra. Mwen vaffan, det rådde zombiebrist på bio 2009!

Upp
Pixars bästa film på länge - och äntligen en animerad äventyrsfilm för pensionärer!

Bröllopsfotografen
Ulf Malmros visar ånyo att han är Sveriges intressantaste regissör - han är lite rebell genom att inte göra svår arthousefilm. BRÖLLOPSFOTOGRAFEN är oemotståndlig.

Bananas!*
Även här var jag kanske lite snäll med betyget, men Fredrik Gerttens film blev otippat spännande.

Paris 36
Vem kan motstå en förtjusande fransyska som sjunger chansoner i en nerläggningshotad teater utanför Paris 1936?

Public Enemies
Visst. Det digitala fotot var inte alltfört vackert. Men Johnny Depp är en av vår tids stora skådespelare och jag fann gangsterhistorien intressant.

Brüno
Inte lika rolig som BORAT och bitvis uppenbart fejkad, men vad gör det när det är skitkul?

Baksmällan
Alla filmer om killar som festar så hårt att det går omkring höns i hotellsviten när de vaknar upp, är per automatik bra.

Drag Me to Hell
Sam Raimis fantastiskt vunderhållande och festliga återkomst till skräckfilmen. Jag vill ha fler filmer med städ hängande från taket!

Last Chance Harvey
Jag måste ha varit väldigt snäll när jag betygsatte denna lättglömda film, men jag älskar trevliga filmer om vuxna människor, gestaltade av utmärkta skådisar.

My Bloody Valentine 3D
Helt oväntat var denna nyinspelning av en gammal 80-talsslasher hur kul som helst. OBS att mitt betyg åsyftar 3D-versionen sedd på bio!

Taken
Den här gick aldrig upp på bio i Malmö, så jag fick klämma den på DVD. Liam Neeson bryter armar och ben av skurkar som kidnappat hans dotter - snacka om actionöverraskning!

Coraline och spegelns hemlighet
Underbar dockfilm i 3D efter Gaimans bok, borde nog gett den här en femma trots allt.

Star Trek
Att lyckas göra en STAR TREK-film för mig, som inte gillar STAR TREK, är en prestation.

The Reader
Återigen: jag var nog för snäll med betyget. Men visst är Kate Winslet bra.

Monsters Vs Aliens
Ännu en animerad 3D-film, och till skillnad från så många andra, är den bra och kul.

Iron Maiden: Flight 666
Världens trevligaste hårdrocksstofiler åker flygplan och har sig.

I huvudet på Van Damme
Även här snúdd på en femma. Metafilmen om och med Jean-Claude Van Damme är både rolig och rörande.

Watchmen
Jag förväntade mig världens magplask, men filmatiseringen av Alan Moore och Dave Gibbons ofilmbara serieroman blev ju verkligen bra.

Slumdog Millionaire
Jag har funderat lite mer på den här Oscarsvinnaren i efterhand. Var den egentligen så bra, när allt kommer omkring?

Män som hatar kvinnor
Jösses, en svensk kriminalfilm som är bra! Och bättre än de två andra filmerna i trilogin.

The Wrestler
Varför i helvete fick Mickey Rourke ingen Oscar för den här? Va? Jag bara frågar.

Revolutionary Road
Den här lämnade väl inga större avtryck hos mig, men jag tyckte om den när jag såg den.

Zack & Miri Make a Porno
Herregud, jag gillar ju inte Kevin Smith, och spå gör han plötsligt den festliga CLERKS II och sedan den här, som också är väldigt kul.







Avatar
James Camerons återkomst till spelfilm blev världens dyraste film. Fast så där jätteimponerad blev jag inte; AVATAR innehåller lite för mycket dumheter.

Bright Star

Diktaren John Keats upplever passionerad 1800-talsromantik och dör ung i Jane Campions vackra drama.

Solisten
Jamie Foxx gör sitt bästa för att vinna ännu en Oscar, men Robert Downey Jr är bättre utan att ta i.

Luftslottet som sprängdes
Sista delen i MILLENNIUM-trilogin är den svagaste och tristaste, och uppenbart gjord för TV.

Away We Go
Småtrevligt och småroligt och inte så mycket annat.

Funny People
Judd Apatow försöker sig på något slags mastodontfilmskomedi och lyckas inte riktigt balansera komedi och drama.

2012
Alldeles för lång, alldeles för trista rollfigurer, men världens undergång har aldrig varit maffigare.

Rembrandts anklagelser
Peter Greenaway försöker lösa ett mysterium i en dokumentär som är bättre än spelfilmen den hänger ihop med.

In the Loop
Rätt överskattad brittisk politisjk komedi. Säkert jättekul om man roas av en kille som svär i varje mening.

Michael Jackson's This Is It
Michael Jackson blev onekligen Årets Döing. Biofilmen bestående av hans repetitioner inför Londonshowen blev inget mer än hopklippta repetitioner.

Sea Monsters och Bugs!
Naturprogram. TV på stor duk. Säkert bra om man gillar sådant.

Plötsligt igen
Uppföljaren till PLÖTSLIGT I VINSLÖV är inte lika spontan och känns regisserad.

Julie & Julia
Meryl Streep är strålande som blovande TV-kock på 1950-talet. Amy Adams är tristare på 2000-talet.

Jag älskade honom
Franskt romantiskt drama som vinner på att den har en snygg brud i ena huvudrollen och på att den är fransk.

The Final Destination
Dum, korkad, samma film en fjärde gång - men i 3D på bio var det onekligen häftigt.

Coco - Livet före Chanel
Aningen avslaget drama med annars så bedårande Audrey Tautou som en ung Coco Chanel. Inte särdeles engagerande.

Flickan som lekte med elden
Andra delen i MILLENNIUM-trilogin är svagare och gjord för TV, samt innehåller en del dumheter vilka dock bådar för knasig underhållning.

Looking for Eric
Otippad feelgood-film från Ken Loach om fotboll och med Eric Cantona i rollen som sig själv.

The Ugly Truth
Försök till vulgär romantisk komedi som lyckades uppröra en del moralister. Innehåller en del hysteriskt roliga scener.

Ponyo - på klippan vid havet
Märkligt japanskt tsunamidrama, en turnering på Den lilla sjöjungfrun. Tja, det är väl rätt snyggt gjort. Och lagom tråkigt.

Flickan
Årets debut, tyckte många kritiker om den här och fläskade på med högsta, eller åtminstone höga, betyg. Men som helhet är ju filmen poänglös.

Gamer
Inte helt lyckad framtidsaction och samhällssatir, men den var lite bättre andra gången jag såg den.

The September Issue
Dokumentär om Vogues hårda chefredaktör. TV på stor duk, men intressant.

Taking Woodstock
Ang Lee gjorde en rätt menlös och konsertfri film om Woodstock.

District 9
Kritikerhyllad science fiction-allegori som även blev publiksuccé. Men nog är den väl överskattad?

Brustna omfamningar
Ännu en tjusig Almodovarfilm som inte lämnade några som helst spår hos mig.

G.I. Joe: The Rise of Cobra
Filmer med ninjor är per automatik bättre än filmer utan ninjor. Det här var väl sommarens tjoflöjtfilm och bättre än TRANSFORMERS.

Sommaren med Göran
Ful och slarvig, men överraskande rolig svensk film, som trevligt nog gick hem hos publiken.

Harry Potter och halvblodsprinsen
Näst sista kapitlet om Potter och plötsligt är alla äldre och kåta. Filmen är väl aningen bättre än de senaste i serien.

Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna
Animerad film i 3D - men nog fan fick jag bara se den i 2D... Jag är ingen större anhängare av ICE AGE-filmerna, och den här var väl inte heller något att jubla avglädje över. Okej, dock.

The Proposal
Romantisk komedi som fick mig att inse att jag nog saknat Sandra Bullock en aning. Synd att slutet och vissa detaljer i den här är ... mindre bra.

Terminator Salvation
Visst var det mycket action och övertygande, fläskiga effekter - men hur vore det med lite charm och engagerande story?

Flickvänner från förr

Oj. Den här gav jag visst en trea. Jag kommer knappt ihåg någonting av den. Hade för mig den var extremt kass.

I Love You, Man
Helt okej bromancekomedi, dock inte så rolig den borde ha varit.

The Brothers Bloom
Rätt märklig äventyrskomedi som gapar efter för mycket, men som har flera sympatiska drag.

State of Play
En liten återgång till den robusta typ av vuxenthrillers som gjordes på 1970-talet. Fast särskilt intressant eller spännande blir det inte.

X-Men Origins: Wolverine
Hugh Jackman är cool, Wolverine är cool, jag uppskattar att den här filmen inte är pretentiös som vissa andra, liknande filmer, men WOLVERINE saknar det lilla extra.

99 Francs
Snabb, snygg fransk satir över reklambranschen. Helt okej.

The Uninvited
Ännu en amerikansk remake på en asiatisk rysare. Till skillnad från många andra, tycker jag debnna funkar hyfsat och ligger över medel i genren.

Race to Witch Mountain
Trevligt actionäventyr för barn. Bättre än jag förväntade mig.

Dragonball Evolution
Jag var väldigt snäll mot den här mangafilmatiseringen. Dess dumhet charmade mig. Kanske borde den ha fått en etta eller tvåa istället...

Sunshine Cleaning
Rätt sympatiskt drama, dock varken speciellt roligt eller engagerande.

Kenny Begins
Svensk rymdhjälteparodi som fick fullkomligt orättvis kritik för att vara "sexistisk". Säger mer om korkade filmskribenter. Den här filmen är ju riktigt rolig!

Dumpa honom
Återigen - jag minns ingenting av den här mer än att Scarlett Johansson har stora bröst. Hade för mig att filmen sög, men tydligen gav jag den en trea...

Det regnar alltid i Provence
Kultureliten blev besviken på den här, men jag uppskattade detta lilla smålustiga franska drama.

Bolt
Animerad Disneyfilm i 3D om en superhjältehund borde ha blivit roligare än den blev.

Valkyria
Verklighetsbaserat nazidrama med Tom Cruise som aldrig riktigt lyfter.

Lars and the Real Girl
Typisk undependentfilm, grått och täckjackor, och en kille som har ett förhållande med en sexdocka.

Pride & Glory
Ett försök att göra ett skitigt snutdrama, som faller på att det emellanåt blir rätt fjöntigt.

Eden Lake
Stenhård engelsk terrorfilm som påminner om 70-talets genrefilmer.

Changeling
Angelina Jolie är bra i ett annars något avslaget och alldeles för långt drama; en mellanfilm för Clintan.







Amelia
Hillary Swank, Richard Gere och Ewan McGregor i flygardrama som inte fungerar alls.

Alvin och gänget 2
De datoranimerade, sjungande jordekorrarna är hysteriskt roliga - åtmonstone om man är under tio.

Old Dogs
Slapstick med John Travolta, Robin Williams och en man i gorillakostym.

Instängd 2
Onödig uppföljare, menlös skräckfilm, men med vissa försonande drag.

Sin Nombre

Gängmedlemmar från Honduras ska fly till USA. Prisbelönat, kritikerhyllat - men trist och ooriginellt.

Paranormal Activity
Årets BLAIR WITCH PROJECT: lika billig, lika kass. Och lika kommersiellt framgångsrik.

Capitalism: A Love Story
Michael Moore fortsätter att bearbeta verkligheten.

Fame
Ny version av 80-talsklassikern. Men hörni, nästa gång vore det kul med en story också, och varför inte ett gäng hitlåtar. För att inte tala om färre rollfigurer och struktur.

Surrogates
Märkligt tråkig framtidsthriller med Bruce Willis och en massa robotar.

Imagine that
Barnfilm med Eddie Murphy och rätt slätstruken.

The Age of Stupid
"Angelägen" film om klimathotet. Fast jag tyckte allt sättet den gjorts på var fjöntigt.

Prinsessa
Smällfet tonårstjej vill bli berömd skådespelerska i hyfsad ungdomsfilm.

G-Force
Ännu mer 3D. Gnagare som hemliga agenter, producerade av Jerry Bruckheimer. En massa action, men de glömde humorn.

Bronson
Pretentiöst och teatralt om våldsam fängelsekund i Englasnd.

Nicke Nyfiken 2: Apa på rymmen

Väldigt enkel och barnvänlig tecknad film för de allra, allra minsta.

Linje 123 kapad
Ytterligare en remake, men denna thriller med John Travolta och Denzel Washington blir aldrig spännande och engagerande.

Year One
Inte särdeles lyckat komedi i bibliska miljöer, men inte så katastrofal som många påstod.

Fighting
Typiskt slåssfilmskoncept från 80-talet uppdaterat till 2000-talet blev i mjäkigaste laget.

What Ever Works
Woody Allen tappar fingertoppskänslan i en allt annat än originell komedi.

Johan Falk - GSI: Gruppen För Särskilda Insatser
Den svenske supersnuten harvar vidare i ny filmserie. TV på stor duk och rätt visset.

Transformers: De besegrades hämnd

Den första TRANSFORMERS var ju överraskande kul. Den här uppföljaren är bara stor, bullrig och lite bakom flötet.

Snuten i varuhuset
Totalt harmlös komedi som går ut på en sak: huvudpersonen är tjock.

Duplicity
Märkligt tafatt och överarbetat försök att uppdatera 40-talsfilm till nutid. Funkar inte alls som det var tänkt.

Maradona
Slarvig dokumentär som handlar med om regissören till det här; Kustorica, än om fotboll.

Natt på muséet 2
Trailern var roligare. Segt familjeäventyr som ska lära ut historia. Varken speciellt kul eller underhållande.

Filth and Wisdom
Madonna debuterar som långfilmsregissör. Det skulle hon nog låtit bli.

Änglar och demoner
Ännu en uppblåst Dan Brown-filmatisering med Tom Hanks och hans vibrerande underläpp. Rätt trist och dum.

Outlander
Vikingar vs rymdmonster i en film som borde blivit bättre än den blev.

Knowing
CROW-regissören Alex Proyas gör en kvasireligiös prettothriler som börjar intressant innan den spårar ur till fjant. Snygga olyckor, dock.

Hannah Montana the Movie
Totalt harmlöst om sjungtösen från TV.

Motstånd
Segt och tråkigt med Daniel Craig med flera som ryska partisaner.

The Boat that Rocked
Inte särdeles lyckad brittisk komedi om piratradiosändningar på 1960-talet.

17 Again
Kroppsbytarkomedi av klassiskt snitt, som aldrig blir speciellt rolig.

Fast & Furious
Skådisarna från första filmen är tillbaka, men det blev inte så mycket bättre ändå. Kanske för att Vin Diesel är rätt trist?

Marley & jag
Alldeles för långt och sentimentalt om en journalist, hans familj och förhållandet till en hund.

I skuggan av värmen
Svensk kombination av knarkdrama och kärleksfilm. Blev mest grått och trist, och Joel Kinnaman är en irriterande skådis.

Che - Argentinaren
Skäggiga män går omkring i en djungel och skjuter på varandra i bortåt tre timmar. Astrist.

Resan till Jordens medelpunkt 3D
Försök till gammaldags tjoflöjtäventyr efter Jules Verne, men de får aldrig riktigt till det.

Borta bäst, hemma värst
2008 års amerikanska julkomedi fick svensk premiär till påsk. Men de kunde bespara oss möget.

The International

Märkligt misslyckad internationell thriller. Illa iscensatta actionscener och stapplande dialog.

Bedtime Stories
Unge hittar å sagor där innehållet inträffar i verkligheten. Avslagen barnfilm med Adam Sandler.

Friday the 13th

Remaken på FREDAGEN DEN 13:E borde ju ha blivit så bra, men nä, där sket jag mig allt på tummen.

Rosa Pantern 2
Ännu en harmlös, stjärnspäckad komedi med Steve Martin som Clouseau. Tyvärr riktar den sig till en barnpublik, som säkert skrattar gott.

Discodaggarna
Konstig, dansk animerad film om daggmaskar som spelar discomusik. Gav jag verkligen hela två dvärgar till den här?!

Benjamin Buttons otroliga liv
Visst är specialeffekterna otroliga, men detta långa drama med Brad Pitt som åldras baklänges lyfter aldrig.

Gomorra
Oj. Jag var nog helt ensam om att tycka att detta realistiska, italienska gangsterdrama var irriterande och sövande tråkigt.







Arthur och Maltazard
Mördande tråkig familjefilm signerad Luc Besson.

Oskuld
Kanske årets mest udda biopremiär. Konstigt amatördrama inspelat i Malmö, och biovisat endast i Malmö.

Metropia
Ooriginell, ful och tråkig svensk, animerad framtidsdystopi med internationella skådisar till rösterna.

The Twilight Saga: New Moon
Filmvärldens motsvarighet till boyband kom tillbaka i pisstrist och korkad upföljare.

The Box
Thriller baserad på Richard Matheson-novell. Börjar utmärkt, spårar sedan ur totalt och gör publiken förbannad.

Så olika
Helena Bergström har regisserad ett gäng ointressanta typer som blir kära i varandra. Långsökt och fånigt.

Trubbel i paradiset
En unik film: en amerikansk, stjärnspäckat komedi utan ett enda skratt!

Nattvakten
Peter Greenaway skildrar Rembrandts livi überpretentiös film som effektivt sövde mig.

Äntligen midsommar!
Som Fäbodjäntan i midsommarform, ungefär. Ofattbart usel svensk komedi, i regi av en amerikan och med Luke Perry i en biroll.

Min stora feta grekiska semester
En massa klyschiga rollfigurer bussas runt bland Atens sevärdheter.

Beck: I stormens öga
Fråga mig inte varför denna rudimentära och tradiga TV-deckare gick upp på bio.

L.A. Gigolo
Ashton Kutscher raggar moget i visset drama som inte funkar.

Antichrist
Trash disguised as art. Fjönten Lars von Trier gör "skräck". Förvisso snyggt foto, men - för i helvete! Stoppa karljäveln nu! Exploitation, sex och chockerande våld omstöpt till "konst"?!

Mañana
En av två Malmöfilmer under 2009. Väldigt ofärdig och amatörmässig komedi helt utan Malmökänsla. Obegripligt nog har det varit framgångsrik på utländska festivalere...

The Haunting in Connecticut
Det spökar precis hela tiden i denna skrattretande usla rysare. Höjpunkt: de bor i ett hus isolerat med lik!

Che - Gerillaledaren
Jag trodde det var omöjligt, men del två är ännu tråkigare än del ett. Det händer ingenting, och sedan skjuts Che Guevara. Funkar inte alls som historielektion.

Tomtar & troll
Fullkomligt vedervärdig och osebar svensk, datoranimerad sagofilm. Hur kunde Hasse Alfredson nedlåta sig till att göra en av rösterna i den här?

En shopaholics bekännelser
Irriterande idiotisk film om irriterande brudar. Som att se en illa skriven modeblogg på stor duk. Blondinbella tyckte filmen var fantastisk.

Seven Pounds
Rätt konstigt drama med Will Smith. Alltså, vad var det här?!

The Unborn (1+James Remar)
Ännu en fullkomligt misslyckad spökfilm - när ska folk lära sig att det inte är otäckt när det spökar precis hela tiden? Men jag gillade hjältinnans rumpa, och James Remar är med.

Mammut
Lukas Moodysson är Sveriges mest irriterande regissör. Hans första internationella produktion är riktigt dålig och blev utbuad i Berlin.

Bröllopsduellen
Enbart för de som vill se en kliniskt humorbefriad komedi som gör en arg. Rollfigurerna är hatiska!

Sagan om Desperaux
Ännu mera datoranimerad familjefilm. Men den här storyn om en liten mus tilltalade mig inte alls, tvärtom.

Wallander - Hämnden
Det är förvånande att svenska folket vill betala för att se TV-filmer som den här tråkorgien på stor duk.

The Spirit
Frank Miller, hur kunde du göra så här mot mig? En av mina favoritserieskapare förstör en av mina favoritserier. Faktum är att jag såg THE SPIRIT två gånger bara för att få bekräftat hur dålig den var, så att jag inte såg fel första gången.

Synecdoche, New York
Den här såg jag i Cannes 2008. Jag hatade den redan då. Pretentiöst? Gånger hundra!







Göta Kanal 3: Kanalkungens hemlighet
Tveklöst årets sämsta film. O-rolig och gjord med tummen så mitt i handen det bara går.

Bio: Sherlock Holmes

Foton: Alex Bailey © 2008 Warner Bros. Ent. Inc.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Sherlock Holmes. Visst, jag gillade - och gillar fortfarande - BASKERVILLES HUND och några av de andra filmerna med Basil Rathbone och Nigel Bruce, men det är väl mest för att de är så härligt stämningsfulla med sina dimmigaLondonstudior. Men själva figuren upplever jag som rätt trist. En överlägsen och charmbefriad robot. Det är möjligt att jag gav mig på att läsa någon av böckerna som barn, men idag skulle det aldrig falla mig in att läsa dem.
Regissören Guy Ritchie, då? Nä, honom har jag heller aldrig gillat. Alla var ju så otroligt imponerade av LOCK, STOCK AND TWO SMOKING BARRELS, men jag tyckte att den var lite för hipp för sitt eget bästa, ochSNATCH ännu mer så. SWEPT AWAY har jag bara sett utan ljud på en krog, REVOLVER har jag inte sett alls, och förra årets ROCKNROLLA var rätt misslyckad i sina ansträngda försök att vara cool.
Trots detta hade jag höga förväntningar på Guy Ritchies SHERLOCK HOLMES. Dels har ju Robert Downey Jr huvudrollen, och han har de senaste åren seglat upp som min favoritskådis bland nu aktiva sådana. Och konceptet kändes rätt fräckt; en mer actionbetonad tolkning av Conan Doyles rätt uttjatade hjälte. Nå, skulle filmen leva upp till mina förväntningar?
Det dröjer inte många minuter innan jag känner ett stort välbehag inom mig och får lust att utbrista "Wow!" och "Ja!" samtidigt: filmen öppnar nämligen med att Holmes, dr Watson (Jude Law) och ett gäng poliser slår till mot den utstuderat onde, Gestapoliknande superskurken lord Blackwood, som iförd en kåpa håller till i en krypta, där han ska offra en ung kvinna fastspänd på ett altare. Oj! Genast kändes det som att jag hamnat i en rafflande fransk sensationsroman från tidigt 1900-tal!Arsène Lupin, kanske, eller Fantomas. Eller i ett seriealbum av Jaques Tardi. Det är fantastiskt snyggt och stämningsfullt.
Blackwood grips och hängs - men det dröjer inte länge innan han plötsligt är tillbaka från de döda. Väldigt mystiskt. Sherlock Holmes har hunnitsunka till sig i sin lägenhet, där han bland annat försökt uppfinna en ljuddämpare till pickadollor, men Watson - som går i giftastankar - klampar bryskt in. Holmes kopplas in på fallet med den återuppståndne Blackwood och de mord han tros ligga bakom.

Sherlock Holmes är en rackare på kamp-
sport och tjänar pengar på att fajtas i slåsstävlingar, och under en sådan dyker plötsligt hans gamla flamma Irene Adler (Rachel McAdams) upp. Hon må vara ett liderligt stycke, men är opålitlig och jobbar av allt att döma åt skurkarna.
Det går hårt fram i denna film, som är en blandning av precis allt: pusseldeckare, CSI, kung fu-film, James Bond, Indiana Jones, steampunk och Da Vincikoden. Jag fruktade ett tag att det här skulle bli en enda mastodontisk röra, som WILD WILD WEST - men mot alla odds funkar Ritchies film, och det mer än utmärkt.
Robert Downey är en strålande hjälte. Jag har aldrig gillat Jude Law, men som den haltande Watson är han bra. Mark Strong som lord Blackwood är lite halvkul, men han är till förvilling lik Andy Garcia. Och så har vi ju den förtjusande Rachel McAdams, som jag skulle falla pladask för om hon plötsligt kom in här och nu.
Tekniskt sett är SHERLOCK HOLMES strålande, med bra berättande och maffiga miljöer och lysande foto; slutuppgörelsen i Tower Bridge, som håller på att byggas upp, är magnifik. Jag satt länge och försökte komma på vad Hans Zimmers musik påminner om, men så slog det mig: kyss Karlsson, det låter ju precis som Bruno Nicolais score till Jess Francos COUNT DRACULA! Och det är riktigt, riktigt bra.

Någon anmärker kanske på att Holmes inte bär sin deer stalker-
hatt, på att han röker rak pipa, och på att han är alldeles för fysiskt aktiv. Men detta är absolut ingen nackdel, tvärtom. Precis som när en spelkort med Jokern visas upp i slutet av BATMAN BEGINS, börjar Holmes' ärkeskurk Moriarty att omnämnas mot slutet här, så en uppföljare lär säkert komma. Och en sådan ser jag gärna.
SHERLOCK HOLMES är spännande, rolig och makalöst underhållande. Det här, och inte AVATAR, är vinterns stora filmäventyr!





(Biopremiär: 1/1)

tisdag 29 december 2009

Night of the Living Dead 3D

Den första versionen av Romeros NIGHT OF THE LIVING DEAD jag såg var kolorerad. Jag beställde den från England på 80-talet. Den såg för jävligt ut, så det var bara att skruva ner färgen på TV:n.
Nu kommer den på nytt, kolorerad och ... i 3D!
Förvisso tycker jag nog att det är rätt coolt att släppa gamla filmer på nytt i 3D, men är detta verkligen rätt film? Jag hade mycket hellre sett EVIL DEAD 1 & 2 i 3D! DET hade varit något att skriva hem om...

Filmer man ser fram emot

Häromdagen eller -veckan hade någon tidning, jag minns inte vilken, frågat en handfull hel- och halvkända filmkritiker om vilka av nästa års filmer de ser fram emot. Herrejösses, vilka tradiga svar. De var så vissna att jag inte ens minns vilka de var. Ingen nämnde ju de filmer jag ser fram emot. Det lär väl inte komma som någon större överraskning att de tre främsta filmerna, är:

IRON MAN 2
Såklart. Ettan var ju en höjdare. Robert Downey Jr är väl vår tids främste skådespelare.

JONAH HEX
Jag har ingen aning om hur den här rullen kommer att bli. Faktum är att resultatet kan bli hur som helst. Men som bekant är ju jag Hex-fan av enorma mått sedan snart 35 år.

THE EXPENDABLES
Om Stallones skött spakarna, kan detta bli världens bästa film någonsin. Om inget annat, lär det bli 2010 års tjoflöjtfilm.

Och på DVD:

NINJA
Eftersom filmer med ninjor per automatik är bättre än filmer utan ninjor. Och snälla, ifrågasätt inte detta resonemang, eftersom jag inte kan backa upp det!

måndag 28 december 2009

Grattis på fölsedan, Stan!

Dra på trissor, idag fyller Stan Lee 87 år! Den gode herr Lieber, som en gång i tiden tog sig namnet Lee för att använda sitt riktiga efternamn först när han skrev "Den Stora Amerikanska Romanen". Som bekant heter han fortfarande Lee... Dock har han nu officiellt bytt namn till Lee.
Det har tjafsats en del om vem som egentligen skrev de klassiska serierna om Spindelmannen, Fantastiska Fyran och så vidare; var det Stan Lee eller tecknarna Jack Kirby, Steve Ditko med flera? Jag vill inte ge mig in i diskussionen, men de serier dessa herrar gjort på egen hand utanför Marvel har en helt annan stil, framför allt vad gäller dialog. För dialogen i tidiga Marvelserier känns ungefär som Stan Lees olika ledare och krönikor.
Nåja.
Ha den äran, Stan! Se nu till att skriva Den Stora Amerikanska Romanen någon gång!
(Notera att jag inte utbrast i ett "Excelsior!" i detta inlägg)

Bio: Amelia

Avdelningen Filmer baserade på berömda personer: Den kvinnliga flygpionjären Amelia Earhart försvann när hon 1937 gjorde ett försök att flyga Jorden runt; en händelse som gjort henne till legend (om hon vetat att Jorden är platt och inte klotformad, hade hon aldrig försökt sig på den trippen). Här spelar en ovanligt porträttlik Hillary Swank flygaresset i ett försök till ett svindlande och pampigt drama av Mira Nair (MONSUNBRÖLLOP). Det blir varken svindlande eller pampigt.
I en väldigt kort flashback på några sekunder, får vi se Earhart som liten flicka - hon tittar upp i skyn och säger att hon vill kunna flyga. Det är all bakgrund vi får till Earharts intresse och karriär. När filmen börjar, har hon blivit kallad till en stilig förläggare spelad av Richard Gere, som vid 60 års ålder ser bättre ut än som ung. Han vill ge ut en bok om Earharts försök att flyga Jorden runt, och det bär sig inte bättre än att de får ihop det.
Men så är Earhart ute på galej, och då dyker Ewan McGregor upp, och då går det som det går. Följer ett uppslitande triangeldrama?
Nä. Detta beroende på att AMELIA är drama-
turgiskt inkom-
petent. Den förmår inte gripa tag i åskådaren - åtminstone inte i mig. Allting är för platt och stifft. Storyn är upplagt för ett mäktigt filmäventyr med svindlande flygturer, rafflande olyckor och passionerad romantik, men det blir varken svindlande, rafflande eller passionerat.
Scenerna är märkligt statiska, berättandet är klumpigt och dialogen är bitvis genant - ett skräckexempel ges redan i början, när Amelia flyger över en savann, tittar på djuren där nere och säger "Look how free they are!" på ett onaturligt sätt. Filmen redovisar händelserna som en skoluppsats. Det är helt livlöst.
Amelia Earhart var även en föregångare inom feminismen, och anar man lite lesbiska vibbar? Hillary Swank, mest känd från THE NEXT KARATE KID och den ursprungliga BUFFY THE VAMPIRE SLAYER*, har även producerat, men jag har svårt för henne. Hon ser ut som en häst med alldeles för många tänder.
Det osar TV-film om AMELIA på alla sätt, även estetiskt, och då inte en bra TV-film. Richards Geres kostymer och alla snygga flygplan gör dock att filmen kan få en tvåa i betyg. Men jag kan inte låta bli att undra vad tidningen Amelia kommer att sätta för betyg...






(Biopremiär: 1/1)

*Ja, jag vet att hon vunnit två Oscars för helt andra filmer. Men jag tänker främst på de två jag nämnde när jag hör hennes namn..

Bio: Alvin och gänget 2

The Chipmunks är USA:s motsvarighet till de där jämrans smurfskivorna som började dyka upp i Sverige på 1970-talet. Chipmunks kom tidigare, men konceptet är detsamma. Speedade heliumröster sjunger populära sånger. Uppenbarligen hur kul som helst när man är barn.
ALVIN OCH GÄNGET var den ganska fantasilösa svenska titeln på den överraskande skojiga filmen ALVIN AND THE CHIPMUNKS, som kom häromåret. Datoranimerade Alvin och hans två bröder (eller kompisar?) rör sig i en riktig, live action-värld, och ställer till det för Jason Lee, som tar hand om dem. Och så blir de popstjärnor.
Nu är tvåan här, och det är i princip samma film en gång till. Tack och lov. Fast Jason Lees roll är mindre; han skadas i början av filmen för att slippa vara med, och istället måste Zachary Levi som slarvern Toby ta hand om jordekorrarna.
Och så anländer en ny grupp jordekorrar: The Chipettes, men de hette nog "Korettes" på svenska. I vilket fall är det tre tjejer som ska utkonkurrera Alvin; det är skurken, musikproducenten David Cross från ettan som ska hämnas. Det hela handlar visst om att vinna en musiktävling. De måste även börja gå i skolan igen. Och samtidigt stiger framgångarna Alvin åt huvudet och han blir självisk och dan. Inget pris till den som gissar att Alvin och gänget blir kompisar med tjejkonkurrenterna.
Det är slapstick, en del jakter, ekorrar som gör motorcykel, och en massa sjungande. Filmen är dubbad till svenska, vilket gör det extra svårt att höra vad Alvin och gänget säger. Men filmen gick minst sagt hem hos den väldigt unga publiken på föreställningen jag bevistade. Det här är ju trots allt bra underhållning för barn, jag hade gillat det här om jag vore fem år. Det är snyggt, väldigt amerikanskt och så långt ifrån svenska, ångestframkallande barnfilmer man kan komma. Det var också intressant att notera hur skötsam barnpubliken var, jämfört med idioterna på OLD DOGS. De här småbarnen förde förvisso ett jävla liv, men det var för att de levde sig in i filmen och kiknade av skratt. Mest skrattade de när en ekorre kryper under täcket bredvid den sovande Toby, som plötsligt fiser högljutt och nästan gasar ihjäl ekorren. Jag skrattade också. De tre små invandrarpojkarna bredvid mig diskuterade innan filmen vilka av Alvin och gänget de var ("Han är Alvin") och varnade mig för gossen bredvid mig ("Han är jobbig och stör"), men det här var riktiga A-barn som satt som ljus under filmen.
Absolut roligast under filmen, var när en liten, liten, liten gosse på en av de främsta raderna i salongen, han såg ut att vara kanske tre år, plötsligt och helt omotiverat under en förhållandevis lugn scen, skrek "Tjockis!" med oemotståndligt gullig barnröst till någon uppe på filmduken.
Det mest intressanta med ALVIN OCH GÄNGET 2, är att de datoranimerade varelserna interagerar med levande skådespelare, prylar och miljöer betydligt bättre än na'vifolket i AVATAR. Jordekorrarna känns dessutom mer levande och riktiga.
Extrascenerna under och efter eftertexterna är otroligt bisarra.






(Biopremiär 25/12)

söndag 27 december 2009

De som inte blev Bond

Det här var intressant:
LIFE har publicerat bilder på de fem finalisterna när det jagades en ny James Bond till I HENNES MAJESTÄTS HEMLIGA TJÄNST. Kolla HÄR. Ta en extra titt på bild 28, på vilken Lazenby poserar med svenska Agneta Eckemyr.

Bio: Old Dogs

Att gå på bio nuförtiden är inte alltid förknippat med nöje. Och då åsyftar jag inte filmen man ska se.
OLD DOGS pressvisades inte i Malmö, så jag gick och såg den som matiné på juldagen. Filmen visades i Filmstadens minsta salong, jag hade fått en rätt bra plats och slog mig ner och inväntade filmen. OLD DOGS har fått otroligt usel kritik i USA, den har slaktats med slö smörkniv av nästan samtliga kritiker, så jag hade förstås inga höga förväntningar - men jag är ju härdad. Jag har sett GÖTA KANAL 3. Det går inte att göra en sämre komedi.
Reklamen börjar gå mot sitt slut och folk håller fortfarande på att komma in i salongen. Två unga tonårstjejer går in på bänkraden framför mig. De tittar på sina biljetter och ser att de egentligen ska sitta bredvid mig, men de vill inte gå runt. "Klättra över," säger jag till dem, men de lyssnar inte. De vill sitta med sina kompisar. "Kommer det några får de väl flytta sig," tycker de. En trailer går igång och kompisarna, en kille och en tjej, kommer in och tjejerna tycker att de ska sitta bredvid dem, vilket de gör.
En familj med två eller tre barn kommer in. Nu börjar filmen. Jag försöker titta på duken, men det blir svårt eftersom familjen ska sitta på platserna de fyra tonårsynglen tagit. Tjejerna tycker att familjen kan sprida ut sig i salongen på de tomma platserna. Det käftas. Jag uppfattar inte vad som händer i filmen. Till slut skriker tjejerna något och går runt och sätter sig bredvid mig. Familjen slår sig ner.

Två små blyga flickor som stått och väntat vid väggen smyger fram till killen och tjejen och påpekar att de sitter på deras platser. Slynglarna vill inte flytta på sig. Tjejerna bredvid mig tycker att småflickorna kan sitta på två tomma platser längst fram. Flickorna försvinner.
Jag tittar på filmen. Okej, John Travolta och Robin Williams är visst vänner sedan länge. Vad jobbar de med? Ingen aning. Seth Green sitter och pratar om att han nästan är japan. Varför då? Jag har missat filmens set-up, men det går säkert att hänga med ändå.
Men nu kommer småflickorna tillbaka med en kille ur Filmstadens personal. Han försöker få killen och tjejen att flytta på sig. De vägrar. Han vill se deras biljetter, men de har knycklat ihop och slängt iväg dem. Det verkar som om SF-killen hittar en biljett på golvet och konstaterar att de sitter fel. Tjejerna bredvid mig börjar skrika att flickorna kan sitta på de tomma platserna längst fram. Det slutar inte bättre än att flickorna får sitta längst fram.
Åter till filmen. Travolta och Williams promenerar längs en gata. Williams börjar gråta. Av någon anledning ska nu Williams gå till en skönhetsklinik och bli besprutad med brun utan sol-grejs. Travolta stöter på tjejen som jobbar där och de glömmer bort Williams, som blir bajsbrun över hela kroppen.
Williams ska möta en kvinna han tydligen haft ihop det med en gång och de äter middag, och nu börjar tjejerna bredvid mig att prata om något helt annat och skoja med kompisarna på bänkraden framför. De är jävligt högljudda. Folk i publiken blänger på dem men säger ingenting. Jag vänder mig mot dem och ryter "KAN NI HÅLLA KÄFTEN ELLER STICKA HÄRIFRÅN?" Tjejerna svarar "Håll häften, gubbe," och killen säger "Kan du vara tyst, du stör filmen, he he!". Fast de tystnade något en stund.
Jaha, tydligen visade det sig att Williams före detta flickväns barn, är hans barn också. Det visste han inte om. Och eftersom kvinnan ska sitta i fängelse ett par veckor för något aktivistgrejs, måste Williams ta hand om ungarna. Han tar Travolta till hjälp. Ungarna ska få några fantastiska dagar, fulla av kul aktiviteter.
Fast det intresserar inte tjejerna bredvid mig, som fortsätter att tjafsa högt om annat och SMS:a med sina mobiler och kasta godis på slynglarna framför dem, som käftar tillbaka. Jag vänder mig till dem och ryter ånyo "VAD VAR DET JAG SA OM ATT HÅLLA KÄFTEN?" Den jobbigaste tjejen säger "Vaffan, tror du att du äger bion, eller?" Jag kontarar med "DU ÄR JU FÖR FAN EFTERBLIVEN!" och då säger killen framför "Håll käften, du stör, he he!". Du ryter till slut även en kvinna vid min andra sida till och ber ungjävlarna att hålla tyst. Men det går så där.
När jag efter filmen lämnar salongen, ser jag barnfamiljen prata med en i personalen. De får besked om att de ska få pengarna tillbaka eller nya biljetter. Inte mer än rätt. Men det märkliga är att det bara var jag som hade vett att försöka få biografterroristerna att hålla käften. De andra i publiken satt och led i det tysta. De som satt närmast gången hade dessutom kunnat gå ut, hämta någon från personalen och fått drägget utkastat. Nu satt jag mitt i en bänkrad och ville inte klättra ut i mörkret, annars hade jag gjort det. Eller slängt ut dem på eget bevåg. Det får man visst inte göra, men jag hade kunnat hävda att jag slant med händerna och råkade få tag i ungarna.
...Ja ja ja. Men FILMEN, då? OLD DOGS?
Okej, nu är ju mina intryck av filmen minst sagt förvirrade, eftersom jag missade stora delar. Men det jag såg - trots allt större delen av filmen - var inte sååå vedervärdigt. Åtminstone inte jämfört med GÖTA KANAL 3. OLD DOGS är proppfull av överspel och inte så vältajmad slapstickhumor. Men dock - den amerikanska professionalismen gör att fjantet i OLD DOGS inte blir lika valhänt som i den svenska filmen. Och jag skrattade på ett par ställen. Jag skrattade inte alls under GÖTA KANAL 3. I OLD DOGS finns en konstig scen där Williams ungar råkar spilla ut Williams och Travoltas mediciner, som förvaras i formar med fack för veckodagarna. Varför de käkar medicin vet jag inte, tack vare bråket i salongen. Ungarna stoppar tillbaka alla piller, vilket förstås innebär att Williams och Travolta äter fel mediciner. Williams spelar golf med några japaner, men får fel på synen och skadar allt och alla med klubba och bollar. Travolta får märkliga ansiktsryckningar och förses med världens största Jokern-smajl, och drabbas av akut hunger, och stoppar i sig pajer på en tillställning arrangerad av Ann-Margret. Det avslutas med att Williams och Travolta försöker dricka en drink, respektive en kopp kaffe, men missar munnen och häller ut kaffet i ansiktet. Tja, vaffan, JAG tyckte det var skojigt.

Dessutom innehåller OLD DOGS en scen med en man i gorilla-
kostym! Jajamen! Bara det gör ju att betyget höjs. Bernie Mac dyker plötsligt och oväntat upp i en liten, onödig roll och filmen är tillägnad hans och Jett Travoltas minne.
GÖTA KANAL 3 fick en överkryssad dvärg av mig. OLD DOGS kan väl få... Tja, jag vet inte, en svag tvåa eller en etta? I vilket fall: mannen i gorillakostym ser till att jag slänger på en dvärg, så betyget blir trots allt en tvåa. OLD DOGS är Åsa-Nisse på amerikanska. Och faktum är att TRUBBEL I PARADISET är betydligt sämre.
Undrar hur de bitar jag missade var.






(Biopremiär 25/12)

fredag 25 december 2009

I morgon är en annan dag

Jösses, jag glömde ju helt bort att önska God Jävla Jul igår! Sorry. Men jag tänkte på er allihop. (Nä, det gjorde jag inte, men jag smörar så här i juletid)
Eftersom det snart är ny dag igen, ber jag härmed att få önska er alla en
GOD ANNANDAG JUL!
Idag såg jag förresten OLD DOGS. Recension kommer inom kort. Jag sprang även på min gamle kompis Nasty Idols-Jojje. Han såg ALVIN OCH GÄNGET 2. Han är SJUK I HUVUDET!

...I morgon ska jag se ALVIN OCH GÄNGET 2.

onsdag 23 december 2009

00-talet

Det är omöjligt att notera att en massa tidningar, sajter, TV- och radioprogram håller på att sammanfatta det decennium som håller på att gå hädan. Det tänker inte jag göra. Jag har helt enkelt inget att säga om 00-talet.
Allvarligt talat: jag har svårt att hålla isär 00-talet från 90-talet. Jag tänker tillbaka och försöker komma på något extraordinärt som hände under det gångna decenniet - men så visar det sig att det jag tänker på hände på 90-talet.
Hur såg modet på 00-talet ut? Jag kommer ju ihåg att grungen kom och sabbade mycket när man plötsligt skulle se ut som en skitig skogshuggare. Men det var ju i början av 90-talet. På 00-talet var det väl idiotlooken som kom. Hängröv i brallorna och toppluva inomhus. Är det någon som kan förklara var detta kom ifrån? Mössa är- och har alltid varit FULT! Hur kunde det bli coolt att bära mössa? Men ser ju bara efterbliven ut. Och varför är det så svårt idag att hitta ett par jeans med smala ben, så att man ser lite normal ut (så tillvida man nu inte är tjock och behöver vida ben)?
Musik? Jag tror inte att jag upptäckte ett enda nytt band under 00-talet, fast jag har å andra sidan slutat köpa skivor. Quit Your Day Job, är de från decenniet som gått?
Tecknade serier... Detta medium har i Sverige nästan helt dominerats av unga tjejer. Inga är något att skryta med. Vad gäller serier är jag kvar på 80-talet. Fast själv kom jag med två nya figurer; kortlivade Kishako - Sportreportern i Buster, som lades ner, och Mäktige Månsson.
Film? Tja... Skräck är ute, skräck är inne, skräck är ute, skräck är inne... Tortyrporren kom... Amerikanska actionfilmer ska plötsligt ha PG-13-gräns, så nu saknas svordomar, naket och blodigt våld. Okej, 00-talets tydligaste trend på bio har väl varit superhjältar.
Litteratur. Alla läste Dan Brown, JK Rowling och Stieg Larsson. Utom jag. Så jag har inget att säga. Min trend är fortfarande gammalt mög i pocket.
Mat och dryck? Kom igen, tror ni att jag tänker ändra på mina mat och dryckesvanor? Jag kommer alltid att föredra rejäla köttbitar och feta såser. Jag vill ha mitt kaffe svart utan socker. "Lattekulturen" är ett märkligt påfund för folk som inte tycker om kaffe, men är villiga att betala lika mycket för en latte som för en öl. Och sedan sitta på otrivsamma kedjor som Espresso House och Wayne's och dricka det. Jämför med trevliga tantkaféer som Ambrosia. Senast jag var på Ambrosia reagerade jag på hur oerhört gott kaffet var! Och hur lugnt och skönt det var i lokalen.
TV? Jag tittar inte på TV. TV-serier ser jag på DVD. Och då främst gamla serier, så att jag är säker på att de är bra och att skådisarna har mustasch.
Politik. Okej, USA fick en ny, schysstare president. Och folk har plötsligt börjat bete sig som på 70-talet igen, och demonstrerar och har sig. Och visst förändrades världen efter elfte september-attacken. Eller gjorde den det? För tosingarna är väl alltid desamma.
...Så, nej... Jag har väl ingenting att säga om 00-talet.
Men på något sätt känns det som om jag sammanfattade det ändå i detta inlägg.
00-talet. Det totalt jävla meningslösa decenniet.

Blott Sverige drinkbiljetter har

...Och kanske Norge, men det vet jag inget om. Men i de flesta andra länder anses företeelser som drinkbiljetter genanta.
Igår kväll var det invigningsfest på Moderna Museet. Det var ju ett trevligt initiativ och ett utmärkt tillfälle att få frottera sig med Malmös kulturelit (varav några av de mest namnkunniga jag pratade med liksom jag tyckte att Astrid Svangrens verk påminde om ett soprum, fast det vågade de nog inte säga offentligt).
Men som så ofta är fallet i sverige på fester likt den här, delades det ut drinkbiljetter i entrén. Tre per gäst. Således skulle vi stå och suga på tre glas under fem timmar, om vi valde att stanna hela kvällen.
När vi väl blev insläppta i baren/festlokalen, som visade sig vara ett stort tält på gården, tillkom dessutom det faktum att det bara fanns två alternativ. Ett glas rött vin eller en Ramlösa/Absolut-drink. Okej, ett tredje om man föredrog enbart Ramlösa. Jag bad om enbart vodka med is, men det fick jag inte. Någon vanlig betalbar fanns där inte om man ville ha något annat eller mer när biljetterna tagit slut.
Nu lyckades jag komma över ytterligare två drinkbiljetter, men allvarligt talat: fenomenet drinkbiljetter är så jävla svenskt att det blir pinsamt. Som om festarrangörerna skäms för att det serveras gratis sprit och dessutom inte vill att gästerna ska bli fulla. Och inför eventuella utländska gäster känns det snålt. Ännu fånigare blir det om man dessutom måste betala flera hundra kronor för en buffé, där dricka inte ingår.
I Danmark skulle ingen få för sig att ha drinkbiljetter. Eller i Frankrike. Eller i England. Allra minst på tillställningar som är till för att smöra för kommun och media. Fri bar är en självklarhet. Liksom prydligt uppställda och fyllda vinglas.
Fast bartendrarna på gårdagens fest ska ha en eloge för att de inte stod och mätte upp vodkan i måttglas först, vilket är alldeles för vanligt i Sverige. Visst, de hade sådana där doseringspipor på flaskorna, men att stå och noggrant mäta upp spriten när man blandar drinkar, ser jävligt snålt och oproffsigt ut.
Nu blev det förstås väldigt trevligt ändå på den här festen. Stort plus för att det serverades kalops (!). En dam på 60+ försökte ragga upp mig. Fast jag undrar hur många de bjudit in. Man skulle föranmäla sig, men det stod ingen och bockade av gästerna, och det bara vällde in folk. Problem uppstod när jag gick ut ur tältet för att uppsöka pojkrummet, och sedan upptäckte att jag var tvungen att ställa mig sist i en kö på över hundra pers för att komma tillbaka in...
Musiken som spelades var också minst sagt besynnerlig och otrivsam. Vem hade bestämt att temat skulle vara konst = konstigt?

tisdag 22 december 2009

Bio: A Serious Man

Efter BURN AFTER READING, späckad med stora Hollywoodstjärnor, är bröderna Coen redan tillbaka med en ny film - och det enda den har gemensamt med den förra, är väl humorn. För estetiskt sett ser A SERIOUS MAN ut som en liten independentfilm, och kända namn lyser med sin frånvaro.
Pressvisningen började med att maskinisten kom in i salongen och sa att när han packade upp filmrullarna, låg där en lapp som påpekade att det är något fel på kopian i början - bilden är förskjuten, den fyller inte ut duken, eller vad det nu var. Men tydligen skulle det bara röra sig om en akt.
Filmen rullade igång, och inleddes med ... en pastisch på en gammal film på yiddish. I det gamla normalbildsformatet, det vill säga ungefär samma proportioner som en TV-apparat; det som biofilm hade tills det att vidfilmen infördes. Bröderna Coen har därför maskat bilden i sidorna, som letterbox påsniskan. Men detta hade tydligen den förra biomaskinisten inte fattat, utan trodde det var fel på filmen.
Däremot befann sig den svenska texten utanför bild större delen av A SERIOUS MAN, och detta kunde maskinisten inte fixa.
Nå. Filmen inleds alltså med en film i filmen, som antagligen ska föreställa ett utdrag ur en långfilm, men som även skulle kunna stå på egna ben som kortfilm. Den lilla insnöade stugan, det äldre paret och mannen som kanske är ett spöke som kommer på besök, för tankarna till Gogol och Tolstoy. Jag gissar dock att denna prolog är späckad med judisk symbolik som jag absolut inte förstår.
...För A SERIOUS MAN måste vara den mest judiska film som gjorts.
När jag växte upp kände jag en (1) judisk människa, en tjej i min klass, och hon blev förbannad om man kallade henne "judinna", som om det vore känsligt. Jag förstod aldrig varför, USA är ju fullt av judar som inte hymlar med det. Idag som vuxen känner jag en (1) jude. Därför är min relation till judendomen helt baserad på komiker från New York. Jerry Seinfeld, Woody Allen, Mel Brooks, bröderna Marx... Tja, vad ska jag säga; även om jag inte begriper mig på själva religionen och deras levnadssätt, delar jag förstås deras speciella humor.
Efter prologen går Coens film genast över till vidfilmformatet och det är år 1967. Vi presenteras för fysikläraren Larry Gopnik och hans familj någonstans i mellanvästern. Parets son har diciplinproblem i skolan, där han sitter och lyssnar på Jefferson Airplane under lektionstid. Dottern snor pengar från Larry för att bekosta en plastikoperation och göra sin näsa mindre judisk. Värst av allt är att Larrys fru plötsligt får ihop det med en bekant till familjen; SyAbleman, en bisarr herre. Så hustrun vill skiljas - på ett traditionellt judiskt sätt. Och inte blir allt det här bättre av att Larrys slarver till bror bor på deras soffa och konstant ockuperar toaletten.

Till detta kommer en av Larrys elever, som försöker muta honom för att få bättre betyg, och en grannfru som solar näck inför Larry.
Och Larry som bara vill leva ett bra, hederligt och rent liv! För att reda ut allt det här, uppsöker han tre rabbiner för råd.
A SERIOUS MAN är en väldigt udda film. Det är också till stora delar en väldigt rolig film. Jag skrattade högt otaliga gånger, och ibland närmar sigCoenpojkarna den David Lynchka traditionen, till exempel när Larrys fru utbrister "Nu klipper grannen vårt gräs igen" och när familjemedlemmarna knackar på toalettdörren och får svaret "Just a minute", något som pågår i flera timmar.
Joel och Ethan Coen visar ännu en gång att de är två intressanta filmskapare man aldrig vet vad de ska leverera. A SERIOUS MAN skiljer sig kraftigt från BURN AFTER READING och framför allt från NO COUNTRY FOR OLD MEN. Möjligtvis närmar de sig kanske FARGO en aning här, åtminstone estetiskt sätt.
Jag vågar mig inte på en analys av innehållet på grund av mitt förhållande till judendomen, men självklart ska du se A SERIOUS MAN, som jag antar är julens roligaste film på bio. För jag förbjuder dig att tycka GÖTA KANAL 3 är roligast.






(Biopremiär 25/12)

Konst: Moderna Museet Malmö

Rooseum i Malmö har stått tomt och oanvänt i tre år nu. Men nu! Nu slås snart dörrarna åter upp för allmänheten. Rooseum har nämligen gått och blivit Moderna Museet, ett systermuseum till det i Stockholm (snarare än ett dotterbolag, enligt Modernas head honcho). Den 26:e december är premiärdatum, och då med gratis inträde och allt.
Själv var jag på en pressvisning häromdagen, och mina intryck är rätt blandade.
Först kom vi in i den orangea kafédelen, där det skulle serveras frukost. Här undrar man verkligen vad de tänkt på. Som kafé är det hela under all kritik. Det står långbord längs de stora fönstren, och i fönstren sitter man på hårda, kantiga träbänkar. Vill man sitta på andra sidan, får man fälla upp små pallar. Det är allt annat än bekvämt, orange är inte en aptitlig färg, och det hela ger ett ofärdigt intryck. Rummet innehåller också en liten butik.
Rundvandringen började, och vi kom in i den första salen. En fullkomligt magnifik sal. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin varit på Rooseum - jag har inte varit där så att jag minns det. I vilket fall: lokalerna har byggts om rejält inför Moderna Museets övertagande, och nu befann vi oss i en gigantisk, vit sal utan fönster.
Malmöchefen Magnus Jensner började prata om det hela, och jag kände hur nackhåren reste sig. Herregud! Christopher Reeve dog inte efter att ha suttit förlamad i flera år! Han repade sig och blev konsthallschef i Malmö! Jag har inte varit med om något liknande; Jensner är så lik Reeves att Reeves morsa skulle kunna ta fel. Min kompis Micke smög fram till mig och viskade "Har du sett att det är Clark Kent som visar runt?"
Premiärutställare i den här stora salen är belgaren Luc Tuymans. Han var på plats och såg ut som polischefen i en fransk actionfilm. Han gick runt och pratade om varje enskild tavla - varje enskild tavla! - han ställde ut.
Luc Tuymans konst är ... kall. Och hård. Han är tydligen väldigt inspirerad av film, vilket förstås borde tilltala mig, men han ägnar sig till stor del av att måla tavlor baserade på bilder han hittar på Internet och på TV, som han sedan zoomar in och/eller beskär och återger i bleka färger och utan skärpa. Faktum är att det känns lite grann som att ha fel på ögonen när man går runt i salen och tittar. Ett par av hans verk gick dock hem hos mig.
På andra våningen ställer svenska Astrid Svangren ut ett verk gjort speciellt för Moderna Museet och detta ganska lilla rum.

vad jag minns:
att jag var varm av rädsla
en tunn väv
babbel och en vit krage
ett upprätthållande av ett tillstånd
och allt det jag inte kunde se

...Så presenteras Svangrens utställning - och för mig representerar den Dålig Konst Av Idag. När konstnärer ägnar sig åt konstigheter, riskerar man att framstå som en ointresserad Svensson med billig smak när man inte tycker om eller förstår fjöntiga installationer.
Svangren har hängt upp några speglar på väggarna. På dessa har hon målat. Nej, inga motiv. Hon har bara kletat färg på dem. Därefter har hon hängt genomskinliga plastskynken framför dem. Dessa är speglarnas kläder. Utan dem är konsten naken. På golvet står även ett torkställ för kläder.
Svangren själv var liten och söt, men såg ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna. Hon stod där och pratade om sin svåra konst - och jag undrade om hon var medveten om att vad hon egentligen gjort, är att fylla ett rum med sopor. Det fick mig att tänka på ett reportage i Aktuell Rapport från 80-talet, tror jag det var: några reportrar hyrde en utställningslokal. Sedan gick de till en container om hörnet och bar in soporna i lokalen, och placerade dem på ett bra sätt och döpte dem. Därefter höll de vernissage och bjöd på skumpa och snittar och besökarna berömde den modiga konsten. Stig Ossian Eriksson var en av dem! När alla gästerna gått, slängde killarna tillbaka skiten i containern.
I rummet intill börjar det dock likna något. För här på Moderna Museets andra våning finns material ur deras samlingar. Temat är 1960-talet och välkända namn - som Warhol - och verk slåss om utrymmet. Först möts vi av "Monogram"; Robert Rauschenbergs get med ett bildäck om magen, som dock är från 50-talet. Visst, geten är Moderna Museets främsta symbol, men kunde inte vi fått en egen till Malmö? Typ en gås med ett bildäck runt magen. Gärna en levande gås, som går runt bland besökarna.
De här tre rummen är riktigt häftiga och betydligt intressantare än de nya verk som får bre ut sig i resten av byggnaden. Att verken sedan framstår som mindre intressanta efter att ha presenterats med pretentiösa förklaringar är en annan sak.

Premiär på min födelsedag!

Jimmy hade hittat den första trailern till Adèle-filmen av Luc Besson och slängt upp den på siun blogg, så jag gör förstås detsamma. Jösses, den har ju fransk premiär på min födelsedag! Intressant...
Nå, det finns inte så mycket att säga om om denna teaser trailer mer än att jag vill se mer, mer och MER!

måndag 21 december 2009

Bio: Göta Kanal 3: Kanalkungens hemlighet

Efter att jag sett GÖTA KANAL 2: KANALKAMPEN (även känd som GÖKA ANALT 2: ANALKAMPEN) på en ordinarie visning på Maxim i Landskrona, var jag så deprimerad av upplevelsen att jag gick raka vägen in på Speaker's Corner och söp skallen i bitar. (Hade det varit VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET IGEN, som visade sig vara ännu sämre än GK2, hade jag kanske skjutit upp heroin)
Vis av denna erfarenhet, gick jag in på Bullen för en öl innan pressvisningen av GÖTA KANAL 3: KANALKUNGENS HEMLIGHET (även känd som GÖTES ANAL 3: ANALPUNGENS HEMLIGHET). Det var hur trevligt som helst. Där träffade jag minsann Rock-Ola, och vi pratade om både det ena och det andra.
Därefter äntrade jag salong fyra på Filmstaden.
Ja, herregud. Jag vet inte vad jag ska säga.
GK3 är regisserad av Christjan Wegner, som mest gjort TV samt Lilla Jönssonligan-filmerna, men han har också gjort kultklassikern ZINGO. Manuset är skrivet av Hans Iveberg, som skrev och regisserade den första GÖTA KANAL - ELLER VEM DROG UR PROPPEN? från 1981, och som ligger bakom några andra populära filmer. Men GK3 känns som om den är gjord av folk som aldrig tidigare sysslat med film.
Jag vill minnas att jag aldrig var så förtjust i GÖTA KANAL anno '81. Jag kom dock ihåg den som harmlös underhållning, men när jag för några år sedan såg om den, tyckte jag den var trist, seg, ful och unfunny. Nöjet bestod i att återse folkkära svenskar, men för att göra en jämförelse, kan jag fortfarande se om den första SÄLLSKAPSRESAN (1980) med behållning.
GK2 handlade om att Lena Endre skulle producera något slags dokusåpa om två båtar som tävlar på Göta Kanal. Filmen bestod enbart av poänglösa episoder, Janne "Loffe" Carlsson och Svante Grundberg var de enda kvarvarande skådisarna från första filmen - plus Kim Anderzon, som dök upp i slutminuten. Men det såg i alla fall ut att ha varit solsken när de spelade in filmen.
Jag träffade ju på Svante härommånaden, och då sa han att han faktiskt trodde att GK3 kunde bli riktigt bra, eller åtminstone bättre än tvåan.
Sorry, Svante. Det blev precis tvärtom. GK3 får GK2 att framstå som en av filmhistoriens främsta humorklassiker.
Magnus Härenstam är tillbaka som kronofogde Peter Black. Han ägnar sig åt att spela nätpoker, men förlorar hela tiden (på hans datorskärm dyker det hela tiden upp ett felstavat meddelande när han spelar: "Looser!"). Därför får han själv fogden på sig. Samtidigt anländer den unga och entusiastiska Tanja (Sara Sommerfeld) som, iförd fula glasögon och tandställning, ska vara Blacks nya assistent.
För att få pengar till sin skuld, kommer Black på att han åter kan ge sig på Andersson (Loffe) och hans lilla varv. Andersson har visst inte betalat för en massa saker, men han väntar på flera miljoner kronor från Venedig. Detta föranleder några scener inspelade på plats i Venedig, där Loffe åker gondol och säger "Skitpå're!" och "Kan inte den här kanoten gå fortare?". Men Anderssons köpare Benito Siffredi (Rafael Edholm) har blivit blåst av maffian, så pengarna är väck.

Eva Röse är tillbaka som rejäla dottern Petra Anders-
son, som guidar Jon Skolmen och ett gäng frågvisa och sjungande norrmän i lusekofta på Göta Kanal. Petra har en dum pojkvän som försöker hitta på olika sätt att tjäna pengar, nu har han skaffat en fallfärdig båt han tänker bygga om till restaurangbåt.
På Riksarkivet jobbar Svante Grundberg, vars kanotist inte heter något. Han hittar en bok med ledtrådar till var kanalbyggaren Baltzar von Platens mytomspunna skatt finns gömd. Han ger sig av för att leta upp den, men han blir hela tiden påkörd, knuffad i vattnet, och så vidare.
Black jagar Anderssons och klär ut sig och åker olika fordon, och en väska med alla miljonerna från Italien dyker upp, men försvinner, det kommer MC-knuttar och i en scen sprängs Black och hans båt i luften och Black antas ha dött (det har han förstås inte), men ingen bryr sig om detta och ringer räddningstjänsten.

Nu är pengarna borta igen, så nu - när filmen börjar gå mot sitt slut -

får Anderssons idén att leta upp von Platens skatt de med, och sticker till Karlsborgs fästning, eller vad den nu hette. Där tvingas de samarbeta med Svante, och Peter Black klär ut sig till riddare, men Tanja kan karate och gör ett Kill Bill-trick på Blacks bröstkorg och det funkar. Petras dumme pojkvän har kommit på ett nytt sätt att tjäna pengar: som kanonkung. Han har hittat en cirkuskanon. Ur den skjuter han Svante, som far iväg in i ett nät - och studsar tillbaka. Slut.
Va? Vänta nu här... Vad fan var det här? Var detta verkligen GÖTA KANAL 3? Och detta vill de att folk ska betala för att se?
Sorry igen, Svante. Det blev extremt mycket sämre den här gången. GK3 är gjord helt utan någon publik i åtanke. Den riktar sig inte till någon alls. Iveberg verkar tro att det räcker med att Loffe, Härenstam och Grundberg medverkar.
Jag garanterar: INGENTING I GK3 ÄR ROLIGT! Tajmingen lyser fullkomligt med sin frånvaro. Regin är ickebefintlig. Fotot är uselt - i en scen knuffas motorcyklar omkull som dominobrickor, men fotografen har sett till att de flesta hojarna är utanför bild.
Bland de dummaste scenerna: under en jakt liftar Loffe med en båt som paddlas fram av ett gäng tjejer. En tjej sitter i fören och slår takten på en trumma. På soundtracket spelas något slags ståbasbaserad jazz. Klipp: nu har Loffe tagit över trummandet - och som gammal trummis står han förstås och lirar jazz till låten på soundtracket! Fast det är inte synkat alls och ser bara idiotiskt och genant ut. Scenen slutar med att Loffe tvingar några tjejer att hoppa i vattnet och leta upp något åt honom.
Filmens ledmotiv är en rysk sång som försetts med svensk text - den är hurtig och hade säkert kunnat bli en hit ... 1972.
Om GK3 hade varit gjord 1972, hade Klubb Super 8 gett ut den på DVD, och jag hade hyllat den som en av svensk filmhistorias mest bisarra komedier. Men nu är GK3 inte 40 år gammal, utan splajsans ny. Och det är en plåga att titta på skiten. Jag stånkade och stönade under visningen. Ja, ni anar inte hur ruttet det här är.
Nu sitter det kanske några och tänker "Ja, så sa de om ettan och tvåan också, men de var ju hur roliga och trevliga som helst!". GK3 är en typisk film som ses av de där som går på bio högst en gång om året för att "se något kul". Och de kommer säkert att se till att GK3 drar in stålar.
Men jag är inte så här negativ för att verka cool eller kulturell, eller för att jag är bättre än den övriga pöbeln.
Jag är negativ eftersom GÖTA KANAL 3 är årets tveklöst sämsta film och en av de sämsta svenska filmer som någonsin gjorts! Pentagon har klassat filmen som massförstörelsevapen och den påstås kunna döda en publik redan under förtexterna.
Men om 40 år kommer mina arvtagare och skriva hyllande kultfilmskrönikor om GÖTA KANAL 3...






(Biopremiär: 25/12)

2009: Dödsåret

Med anledning av Brittany Murphys död, sammanställde en kille på ett Internetforum denna inkompletta lista. Jag vet förstås inte vilka alla är; många är för oss okända amerikaner, men ändå:

Here's just a partial list of 2009 celebrity deaths. . .

Brittany Murphy
Michael Jackson
Steve McNair
Ed McMahon
Billy Mays
Farrah Fawcett
Fred Travalena
Natasha Richardson
Adam “DJ AM” Goldstein
Patrick Swayze
David Carradine
Robert Quarry
Bea Arthur
Danny Gans
Andy Hallett (tv's ANGEL)
Jennifer Jones
Dan O'Bannon
Roy Disney
Ron Silver
Paul Harvey
Lucy Gordon
Stephen Gately
John Hughes
Wendy Richards
Jade Goodie
Pauline Fowler
Alaina Reed Hall
Karl Malden
Chris Henry
Cheryl Holdridge (mouseketeer)
Mollie Sugden
Oral Roberts
Pat Hingle
Gene Barry
Mary Travers (Peter, Paul & Mary)
Edward Woodward (THE WICKER MAN)
Dennis Cole
Collin Wilcox
Soupy Sales
Phil Carey
Ricardo Montalban
James Whitmore
Les Paul
Dan Seals
Dominick Dunne
Dom Deluise
Lorena Gale
Army Archerd
Henry Gibson (LAUGH IN)
Gale Storm
Harve Presnell
Walter Cronkite
Captain Lou Albano
Ken Ober (MTV's REMOTE CONTROL)
Carl Ballentine (MCHALE'S NAVY)
Lou Jacobi

söndag 20 december 2009

Brittany Murphy död

Alltså, vad fan är det som försiggår?! Folk dör som flugor!
Brittany Murphy, 32, har nyss hittats död. Hjärtstillestånd. Inga detaljer än...

...Och vad har våra vänner på The Asylum för sig nu, då?

"There’s been some comment on the internet about our release called PARANORMAL ENTITY and why is hasn’t been posted on our website until now.

This has been a sensitive issue for all of us:

A few weeks ago we were approached by surviving members of the Finley family who asked us to release never-before-seen home video footage shot by Thomas Finley, who was accused of murdering his sister, Samantha (pictured) in 2008, and who later took his own life in prison.

The family has always maintained that Thom was innocent of the crime and that Samantha’s tragic death was not caused by anything human.

Watch PARANORMAL ENTITY on December 22, 2009 and decide the truth for yourself.

Actual footage of the events leading to the 2008 "murder" of Samantha Finley. This DVD, released against the wishes of the authorities, proves that nothing human caused Samantha's death."

Bonniers tjackar upp sig på Kartago

Roffe Classon och hans förlag har till och från samarbetat med- eller tillhört en rad större förlag de senaste femton åren eller så. Nu är det dags igen. Det är säkert möjligt att distribution och försäljning blir bättre, men nog är det trist att de självständiga serieförlagen är så få. Fast jag blir allt lite nostalgisk när jag hör namnet Semic...
Här är en pressrelease:

Bonnierförlagen stärker sin utgivning med köp av Kartago Förlag

Från och med den 1 januari 2010 kommer serieförlaget Kartago Förlag att ingå i det Bonnierägda Bokförlaget Semic, en del av Bonnier Fakta.

Kartago Förlag har i dag en särställning på den svenska marknaden med sin utgivning av vuxenserier, grafiska romaner, satir och humor av framstående upphovsmän såsom Martin Kellerman, Charlie Christensen, Jan Stenmark, Jan Lööf, Lena Ackebo, Nina Hemmingsson, Lise Myhre, Henrik Lange, Lina Neidestam m fl.

Serieböcker och den grafiska romanen är en alltmer populär form av litteratur där Bonnierförlagen känner behov av att stärka sin ställning för att möta efterfrågan. Ett steg i den riktningen är att förvärva Kartago Förlag, vilket kommer att fortsätta verka under samma namn. Kartago blir ett naturligt och starkt komplement till övrig utgivning hos Bokförlaget Semic.

Kartago Förlags legendariske grundare och förläggare Rolf Classon följer med sitt förlag till Semic. ”I och med detta samarbete tar den svenska tecknade serien ytterligare ett steg framåt och får en ny stor plattform att utvecklas ifrån” menar Rolf.

Button, Button

Richard Kellys usla THE BOX bygger ju på en tiosidig novell av Richard Matheson.
Och minsann! Här har vi Twilight Zone-episoden som bygger på novellen! Och tammefan om den inte slutar så som jag ville och gissade i min recension av THE BOX...



lördag 19 december 2009

Bio: Avatar

Ni som läste min rapport efter att jag sett den där kvarten ur AVATAR som visades i somras, vet att jag inte var alltför imponerad - snarare tvärtom. Det kändes mer som AVATURD.
Så har jag då sett hela filmen - på en ordinarie visning. Som alla vet, har ju filmkritiker med sig videoutrustning på biograferna, därför pressvisades filmen enbart i Stockholm "av säkerhetsskäl"... Nåja, det gjorde väl inte alltför mycket - Malmöpremiären gick av stapeln på Royal, som nu byggts om till 3D-salong, och det är ju coolt med Sveriges största duk.
Nå, ska vi börja med att prata lite om James Cameron? Vad tycker jag om honom? Tja, numera vet ja inte riktigt.
Självklart älskade jag THE TERMINA-
TOR när den kom - och det är väl fortfaran-
de hans bästa film. Sedan kom ALIENS, som jag tyckte var en av världens bästa filmer hur länge som helst, tills jag såg om den härom året efter att inte ha sett den på länge - och plötsligt tyckte jag inte den var så fantastisk längre; bitvis känns det som om manuset är skrivet av en 17-åring som gillar tuffa rymdkrigare.
En tid efter ALIENS hyrde jag förresten Cormanproduktionen GALAXY OF TERROR från 1981 (snälla, släpp den på DVD i Sverige, någon!), vars look kändes märkligt bekant, och när eftertexterna rullade kom förklaringen - Production Designer: James Cameron.
AVGRUNDEN tyckte jag inte om alls, nu blev det för bombastiskt och lite pretentiöst, men jag gillar sällan undervattensfilmer. Däremot tillhör jag de som gillar TRUE LIES, en film man inte får tycka om av diverse skäl, mest moraliska och politiska, men det skiter jag i.
TITANIC tyckte jag var ganska hemsk. Jag attraheras inte av Kate Winslet och Leonardo DiCaprio ser ut att vara tolv år.

Har jag inte glömt något här? Förutom manuset till RAMBO: FIRST BLOOD PART II? Jo, jag måste ju nämna debuten PIRAYA II, som oväntat trillade in på DVD för ett antal år sedan. Cameron själv hävdar att han in praktiken regisserade mindre än hälften av denna italienska samproduktion eftersom han visst fick sparken, men enligt många är så inte fallet. Men kom igen, PIRAYA II är väl inget att skämmas över? Den är ju skitkul! (Jag hoppar över T2 och några fler filmer han skrivit manus till för att cut to the chase)
Nu har mannen inte regisserat en spelfilm på tolv år, inte oväntat återkommer han med Världens Dyraste Film.

Handling-
en i AVATAR är enkel: i framtiden tänker jordbor exploa-
tera planeten Pandora. Där bor ett tre meter långt, blått folkslag som heter na'vi. Sam Worthington är den rullstolsbundne marinkårssoldaten Jake Sully som i skepnad av en na'vi ska försöka få folket att ge upp utan strid. Med hjälp av avancerade manicker och Sigourney Weaver, överförs Jake till en na'vikropp, och så beger han sig in i Pandoras djungler.
Där får han brottas med lite rymdmonster, rider flygödla och umgås med de naturälskande och andliga blåingarna, och det bär sig inte bättre än att han får ihop det med na'vibruden Neytiri (Zoe Saldana). Han inser förstås att hans mänskliga överordnade och chefer har fel, Pandora måste skyddas.
Första halvan av AVATAR tyckte jag var rätt vissen och småtrist. Det är alldeles förmycket indianromantik - fast med rymdvarelser då, unken tribalmusik på soundtracket (rent allmänt är James Horners musik inget vidare), och som jag påpekade efter att ha sett förhandssnuttarna i somras - det datoranimerade na'vifolket övertygar inte. Det gör de fortfarande inte. Filmens miljöer är fullkomligt fantastiska, men figurerna ser mest ut som tecknad film eller som hämtade ur ett TV-spel. Jag köper dem inte som "riktiga", de är bara aningen mer realistiska än när musen Jerry dansade med Gene Kelly.
Na'vifolket sysslar även med en del fjöntiga riter; till exempel gillar de att sitta i en klunga framför ett stort träd och gunga i sidled - precis som månmänniskorna i Doris Wishmans NUDE ON THE MOON. Jag bara väntade på att det skulle dyka upp ewoks, som ju också gillar fåniga djungelpartyn.
Det förekommer även en hel del kass dialog, ofrivillig humor och visset skådespeleri - till exempel retade jag mig på Giovanni Ribisi som Parker.
Okej, nästan halva filmen kvar, ska det fortsätta att vara så här? Nej, det får vi väl inte hoppas? Jake och Neytiri kysser varandra och bilden tonar ner till svart.
Och nu, pojkar och flickor. Nu slamrar Cameron igång med det han är bäst på!
Hardware!
Machinery!
Big guns!
A tough chick in a tank top!
Nu har nämligen soldaterna från Jorden fått nog och beslutar sig för att göra sig av med di blåe. Så de attackerar i sina futuristiska jättehelikoptrar.
Och nu jävlar! Nu blir det röj utan like! Alla na'vi-
stam-
marna
Pandora över - eller åtminstone de i trakten, förenas och bildar en jättearmé. De rider på lite småbögiga hästar och skjuter pilbåge på fiendens rymdskepp och robotar, och även om det är oblodigt, är det här tung muskelaction, och det var nästan så att jag kom på mig själv med att hålla en osynlig spelkontroll i händerna - det är väldigt mycket superavancerad TV-spelsfajt över den extremt maffiga slutstriden, som varar hur länge som helst.

Det är möjligt att jag låter som blodtörstig, barnslig och grabbig, men det är dessa actionscener som räddar AVATAR från att bli ett genant pekoral. Filmen ligger hela tiden på gränsen - om vi säger som så här: Cameron är inte direkt subtil med sina budskap. Här har vi djungel som skövlas. Vi har fördomar om folk med annan hudfärg. Vi har påstådd terror som ska bekämpas med terror. I princip håller Cameron upp första maj-plakat.
Jag blev minst sagt överraskad när de amerikanska recensionerna började ploppa upp förra veckan. Högsta betyg av väldigt många. Det känns nästan som om de är köpta av Fox. Och det är inte jag. AVATAR här väldigt många skavanker. Men det brydde sig den unga publiken på Royal inte om - jag uppfattade det som att majoriteten var i extas efter visningen. De älskade AVATAR och dess värld. Så ja, Cameron har onekligen gjort ännu en succéfilm.

Just det, hur är 3D-effekt-
erna? Det handlar i stort sett bara om djup i bilden. Det är få saker som far ut i publiken. Så det funkar bra.
För min egen del var som den största behållningen Stephen Lang som stenhårde överste Miles Quaritch (ja, självklart höll jag på människorna, fattas bara; na'vifolket är det mesigaste folkslaget sedan alverna om SAGAN OM RINGEN-trilogin). Ja, och så gillade jag förstås Michelle Rodriguez i linne och hållande en stor picka.
AVATAR innehåller även lustiga sätt att dölja nakenhet. Na'vibrudarna kör topless, med de har strategiskt placerade halsband och smycken.






(Biopremiär 18/12)
 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx