torsdag 22 oktober 2009

Bio: Zombieland

För inte så längesedan var zombiefilm - och splatter i allmänhet - något man såg hemma på video. B-filmer utan större namn i rollerna, filmer där regissörerna och effektmakarna var de största stjärnorna.
Numera görs ju mycket sådant här av stora bolag, för dyra pengar, med kända namn i rollerna, och filmerna visas på biografer till och med i Sverige. Senast i raden är alltså ZOMBIELAND, som blev en oväntad framgång i USA och som sällar sig till subgenren zombiekomedi.
Bland de främsta zombiekomedierna hittar vi EVIL DEAD 2, RETURN OF THE LIVING DEAD och SHAUN OF THE DEAD, om vi nu ska prata de mer renodlade komedierna - satirer som DAWN OF THE DEAD; originalet, är roliga på andra sätt. Hur står sig ZOMBIELAND mot till exempel brittiska SHAUN OF THE DEAD?
Jo tack, ganska bra, faktiskt. Detta beroende på att filmen är gjord med en kärlek till genren och lyckas vara "seriös", riktig skräckfilm - samtidigt som det är roligt. Vi pratar alltså inte SCARY MOVIE här (även om jag tycker att SCARY MOVIE 3 och i synnerhet 4 är hutlöst roliga).
Traditionsenligt har ett zombievirus utplånat större delen av mänskligheten. Vi får ingen förklaring till vad som skett, men det behövs å andra sidan heller inte. I centrum står unge Columbus (Jesse Eisenberg), uppkallad efter sin hemstad; en datorspelsbesatt, okysst nörd som lämnats ensam i denna öde värld. När han försöker ta sig till sina föräldrars hemstad, stöter han på den betydligt tuffare Tallahassee (Woody Harrelson) med utpräglade cowboytendenser och som älskar Twinkies. De två slår följe och träffar efter ett tag på två tonåriga systrar, vilka försöker stjäla bil och vapen från killarna - men på grund av omständigheterna tvingas de samarbeta och blir vänner.
De fyra färdas genom landskapen och slåss med zombies, tills de hamnar i Beverly Hills. Där får de för sig att hälsa på Bill Murray, vilket de gör, och det hela blir verkligen bisarrt. Bill Murray gör parodi på Bill Murray - och hans hem är sanslöst.
Särdeles mycket handling i vägen för action och komedi är det inte och egentligen händer inte så mycket mer än vad jag redogjort för här ovan - mer än att rollfigurerna utvecklas och tuffar till sig. När det är våld och splatter i ZOMBIELAND är det våld och splatter på riktigt. Zombierna ser inte skojiga ut; det handlar om skrämmande varelser, och de tuggar i sig sina offer så att blod och tarmar far omkring, och de blir skjutna så att hjärnsubstansen stänker.
Jag satt länge och kände mig ... nej, inte direkt besviken på ZOMBIELAND, men jag tyckte inte riktigt att den motsvarade förväntningarna; att den kanske var lite grå och valhänt emellanåt och att jag inte kan ge det här mer än en trea i betyg.
Men! Så kom den långa slutstriden som utspelar sig på ett nöjesfält - och den går fan inte av för hackor! Zombies på nöjesfält har vi ju inte sett sedan Umberto Lenzis NIGHTMARE CITY från 1980 med Hugo Stiglitz i huvudrollen. Slutet på ZOMBIELAND är fullkomligt fantastiskt och gör att jag petar dit en extradvärg i betyget. Dock är denna betygsfyra fortfarande tveksam och lite för snäll. ZOMBIELAND lyckas trots allt inte bli så bra och kul som SHAUN OF THE DEAD. Men det är ett bra försök, och självklart ska du se filmen. Allvarligt talat, vad har du för skäl till att inte se ZOMBIELAND? Va? Jag bara frågar!





(Biopremiär 23/10)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx