tisdag 12 maj 2009

Bio: Änglar & demoner




Förutom att Tom Hanks' frisyr såg ut som en hög bajs, var det roligaste med DA VINCI-KODEN presskonferensen, under vilken två galna journalister - en från Island, den andra från Kina - ställde vansinniga frågor till Hanks, som var rolig och till sin fördel (själv kunde jag dock inte släppa blicken från Audrey Tautou). Annars var Ron Howards film inget vidare; snarare direkt fånig. Jag hade inte läst boken och visste inte heller riktigt vad den där koden var för något. Jag måste säga att jag blev besviken på upplösningen. Jag hade förväntat mig en strikt vetenskaplig förklaring, men det visade sig att om man inte tror på det som står i Bibeln, funkar inte hemligheten med koden.
Boken "Änglar & demoner" (som jag inte heller läst) kom egentligen före "Da Vinci-koden", men eftersom den filmatiserades först nu, antar jag att det ska vara en uppföljare och utspela sig efter förra filmen - men det framgår inte riktigt hur de har tänkt sig. I vilket fall är Tom Hanks tillbaka som den pussellösande Harvardprofessorn Robert Langdon, fast med ny frisyr (men med samma hängande, vibrerande underläpp). Filmen börjar med en lång scen på Cern i Schweiz, där folk babblar på olika språk innan det visar sig att en behållare med vad-det-nu-är-men-det-funkar-som-en-superbomb stulits. Det är gamla fina Illuminati; katolska kyrkans ärkefiender, som återuppstått och varit i farten. En hitman, spelad av dansken Nikolaj Lie Kaas, far omkring och pangar folk till höger och vänster, påven har dött (mördad?) och Vatikanen bombhotas - den stulna prylen från Cern har gömts någonstans. Vatikanens egen polis letar upp Langdon i en simbassäng, och så skickas han till Rom, där han paras ihop med en snygg forskare som utvecklat Cernprylen. De far sedan runt i Rom och följer antika ledtrådar för att hitta bomben och de har bara några timmar på sig - i princip hela filmen utspelar sig under en natt. Ibland får de utskällningar av Vatikanens säkerhetschef Stellan Skarsgård och ibland går Ewan McGregor omkring och ser uppgiven ut som ung kardinal, eller vad han nu är. En av de äldre kardinalerna spelas för övrigt av Rance Howard, Rons farsa. Men var är Clint Howard? Jag hade gärna sett honom också. Som påven.
Det stryker med en väldig massa människor i filmen, dels har Nikolaj kidnappat ett gäng påvekandidater som han brännmärker och mördar på kreativa sätt, dels skjuter han ihjäl poliser till höger och vänster. Men professor Langdon visar sig vara bättre än alla specialutbildade poliser på att klara sig undan i actionscener. Dessutom har Nikolaj en tendens att låta Langdon leva. Jag vet inte varför, men efter att Nikolaj skjutit ner lite folk runt om Langdon, får han syn på vår hjälte - men sticker. Istället för att även döda Langdon. Och detta händer flera gånger.
Det händer en väldig massa precis hela tiden och hjältarna kutar runt som skållade illrar. Ändå är ÄNGLAR & DEMONER en seg film. Jag kände flera gånger att jag ville snabbspola. För jag brydde mig inte ett dugg om personerna och handlingen. Det finns ingen som helst spänning i berättelsen, det hela känns bara krystat och tillgjort.
Jag har alltid gillat konspirati-
oner och hemliga sällskap, och jag hade förväntat mig scener med mystiska Illuminatimän som samlas kring ett bord i en dunkel källare för att smida planer. Men icke. Istället får vi folk som springer och babblar oavbrutet om katolska kyrkans regler, om historiska fakta, om arkitekter och byggnader, om en massa annat, men några mystiska sällskap syns inte till. Mer än alla män med lustiga kläder Vatikanen är full av. Vilket förvisso är lika suspekt som hemliga sällskap. Och varför stjäls just den där prylen i Cern? Varför inte bara använda en vanlig bomb? Varför göra det svårt för sig?
Mot slutet förekommer en scen som ska förklara vad det hela gick ut på. Nu kan jag inte nämna var, hur och vad den går ut på, om ni nu tänker se filmen och vill bli överraskade, men just den här scenen är förvånansvärt illa skriven med löjeväckande exposition. "Men det var ju du som sa så här och att du skulle göra si och så för att kunna lyckas med det och det vilket vi båda vet men jag berättar det för dig för att biopubliken ska fatta vad det är vi hållit på med".
Det har stått mycket i svensk press om Stellan Skars-
gårds medver-
kan, så hur funkar han? Nja, det är ingen roll han ska skryta med. Han har ett och samma ansiktsuttryck genom hela filmen, han ser ut att ha sugit på en citron och agerar som om han har förstoppning. När jag tänker efter har han agerat likadant i de flesta av sina filmer de senaste åren. Han går omkring och stirrar och mumlar och låter som Ulf Lundell.
Visst är ÄNGLAR & DEMONER tjusig att titta på. Visst är det pampigt. Visst är vissa av dödsscenerna spektakulära. Men det är förtvivlat tråkigt. Jag fattar inte hur man kan göra en film på det här temat tråkig. Illuminati förekom även i den första TOMB RAIDER, och frågan är om inte den rullen (som ju inte är så lyckad) är bättre än det här.

(Biopremiär 13/5)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2008-2019